Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 41. Jakob Serenius (1763—1776)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
unge Färentuna vice pastorn ett sådant gry, som vittnade
om, att han var det viktiga uppdraget vuxen. Här öpp-
nade sig för Serenius ett arbetsfält, som kräfde hela hans
okufliga energi. Den svenska församlingen i London sak-
nade egen lokal för firandet af sin gudstjänst; hon hade
hittills af gunst och nåd fått sammankomma under den
danska kyrkans hvalf i London. Men det bistra kriget
mellan Sverige och Danmark samt danskarnes nederlag
för Karl XII:s segervana trupper hade sträckt sina verk-
ningar iltVen till de tvänne i London representerade natio-
nerna. På grund däraf hade därvarande danskar. stängt
sin kyrka för svenskarne redan år 1710, från hvilken tid
dessa senare måst hålla sina gudstjänster i ett för ända-
målet förhyrdt gammalt presbyteriankapell.
Serenius fann, att det “för nationens heder och för-
samlingens bekvämlighet vore nödigt" att fa en egen kyr-
ka. Men församlingen var fattig och bestod af sjömän.
Hemlandet var utarmadt af krigen och hade tillräckligt att
göra, med att söka läka de sår, som ännu blödde efter
den stora ofredens dagar. Svenska folket var söndradt
i partier och upprördt af inre oroligheter. Hvad var un-
der denna brvdsamma ställning att göra? .lo, den driftige
och förslagne legationspred, visste råd. Med kungi. per-
mission begaf han sig öfver till Sverige, där då som bäst
riksdag var samlad. Och, “eftersom mycket nit den tiden
fans hos stånden om åkerbruket och alla manufakturer,“
passade han tillfället och utgaf 1727 en bok “Engelske
åkermannen och fåraherden11 kallad, hvilken väckte myc-
ken uppmärksamhet. Samtidigt hade mellan Sverige och
England en allianstraktat blifvit ingången, enligt hvilken
Sverige i tre år fick uppbära 100,000 pund sterling årli-
gen, utan att landet behöfde besolda en enda krigsman
till Englands tjänst. Detta framhölls skickligt och diplo-
matiskt af den kloke’ och för sin sak lifdigt intresserade
legationspred., som ock till sist lyckades vinna nationen
för byggnadsförslaget. Dåvarande landtmarskalken grefve
Horn “kunde ej vara honom vidrig.11 Grefve Gyllenborg,
som förut varit svensk minister i London, vilie ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
