Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 41. Jakob Serenius (1763—1776)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
ställa sig i opposition mot sina gamla vänner därstädes.
En stambok beviljades öfver hela riket. Endast i Stock-
holm insamlades för ändamålet 8,000 dal. kmt, “mest
på enskildes rekommendationer hos Riksens råd och det
bättre folket af hans bekanta.“ På hemresan fortsatte han
insamlingen vid Holsteinska hofvet i Kiel, Liibeck, Ham-
burg samt bland luteranerna i Amsterdam och Haag, hvilka
visade mycken beredvillighet. Resultatet var sådant, att
kyrkan kunde byggas; och arbetet därmed begynte ge-
nast under Serenii inseende och bedrefs med sådan rask-
het och drift, att hon inom ett år kunde invigas 1728 un-
der namnet Ulrika Eleonoras kyrka, hvars bild sedermera
till evärdlig åminnelse blef stucken i koppar.
Ingen legationspredikant har hvarken förr eller senare
åtnjutit ett sådant anseende i London som Serenius, och
näppeligen har heller någon hunnit uträtta så mycket som
han till den svenska församlingens fromma därstädes.
Hans porträtt uppsattes i kyrkan och pryder där ännu sin
plats. Och nära hundra år senare, berättar svenske mi-
nistern, i London, grefve Jakob de la Gardie, hörde jag
församlingsmedlemmar prisa sin forne pastor såsom kyr-
kans välgörare. Plikttroget fullgjorde han sina åligganden,
med kraft häfdade han så väl sin som folkets rätt gent
emot maktfullkomlige ministrars godtycklighet och var där-
för ej alltid i smaken hos dem, som här på främmande
mark ville spela “öfverhöga herrar“. Karaktäristiskt för
Serenius är i detta afseende följande lilla episod.
Ministerns fru, baronessan Sparre, hade blifvit förlöst
med en son, hvilken, enär han syntes mycket svag, skynd-
samt befordrades till dopet i all enkelhet utan främmande
vittnen. Emellertid råkade ministern vid ett tillfälligt sam-
manträffande med engelska konungen att för honom näm-
na, att hans familj blifvit förökad med en son. Konungen
erbjuder sig då allernådigast att stå fadder. Denna fres-
telse är för stark. Baron Sparre, som på inga vilkor vill
gå miste om en så utsökt ära, hemlighåller för konungen,
att barnet redan var döpt. I svenska ministerhuset till-
rustas nu ett ståtligt kristningskalas, och Serenius anmodas
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
