Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 44. Johan Adam Tingstadius (1803—1827)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
■1793 blef han vid jubelfesten i Upsala teol. doktor. 1794
invaldes han efter Lundabiskopen Olof Celsius i’svenska
akademien; 1798 i vetenskaps-socicteten i Upsala och i
skandinaviska sällskapet i Köpenhamn; 1800 ledamot och
1809 kommendör af kongl. N. O.; 1805 hedersl. i kongl.
vitterhets-, hist.- och antikvitetsakademin. Knappast har
någon biskop i Sverige blifvit uppförd på så många bis-
kopsförslag. Först visade honom Strengnäs’ stift denna
aktningsgärd 1793 efter biskop Benzelius; Visby stift 2
gånger 1794 efter Lutkeman och 1796 efter Muhrbeck;
Västerås stift 1800 efter Benzelstierna; Karlstad 1803 efter
Schröderheim; ärkestiftet 2 gånger 1803 efter von Troil
och 1819 efter Lindblom. Han hade emellertid 1803 ef-
ter stiftets 2:dra kallelse blifvit utnämd till biskop i Streng-
näs, hvilket ämbete tillträddes’ 1805. Dock skildes han ej
helt och hållet från det kära universitetet. Ty så länge
han deltog i bibelkommissionen, återkom han till Upsala
en eller par gånger om året, gästande sin gamle vän
ärkebiskopen, för att disputera med sin gamle medtäfiare.
Utan att förgäta sina nya plikter som biskop och efo-
rus, fortfor T. att hälst syssla med sina favoritstudier. Vid
firandet af sin 76:te födelsedag nedlade den grånade käm-
pen ännu ett- offer på skriftforskningens och vitterhetens
gemensamma altare. Utan afseende på årstiden afbröt
han sin sömn, för att sätta sig vid skrifbordet, alltid
sträng hushållare med sin tid, mindre med* sin helsa. T.
upplefde nära 80 år. Under de tre sista åren kunde han
väl ej med sin forna drift, men dock med redighet följa
stiftets angelägenheter ända till mot slutet. Stilla utslock-
nade hans lefnadslampa 1827 10/,.r
Tingstadius beskrifves som “en hedersman rättfram,
af gammalt svenskt skrot och korn,“ till naturen gladlynt
och vän af det godmodiga skämtet, för öfrigt enkel och
okonstlad. Han säges hafva varit road af sällskapslifvet
och gärna umgåtts i de förnämliga damernas kretsar i
universitetsstaden. På ålderdomen, då han såsom gam-
mal ungkarl lefde i Strengnäs, kom han sällan eller aldrig
ut ur sina rum. Hans broder, medicinalrådet L. Chr. Ting-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
