Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 44. Johan Adam Tingstadius (1803—1827)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
varsamt tillväga, i det hän bland flera förslaigsmeningar
gaf företrädet åt den, som syntes honom poetiskt vack-
rast, t. o. m. om denna mening var för originalet främ-
mande och ur filologiska grunder svårligen kunde försva-
ras. Vid själfva tolkningen valde T. alltid de mest ener-
giska och lakoniska uttrycken. Detta behagade icke Öd-
man, som näst troheten ansåg tydligheten för en öfver-
sättnings förnämsta dygd, men som icke desto mindre
ofta riskerade att förlora sig i dialektiska spetsfundigheter
Arbetets fördelning var så ordnad, att T. hade gamla, Ö.
åter nya testamentet på sin anpart, men bådas arbete
skulle, för att gälla såsom kommissionens, undergå pröf-
ning. Ärkebiskop Lindblom, ordf., skulle fälla utslaget.
Men detta var lättare sagdt än gjordt, då han själf icke
hade någon grundlig insikt i någotdera af språken, och
då de bägge gubbarne envist och ej sällan med mycken
hetta förfäktade hvar sin mening, hvaraf de icke ville
uppoffra ett jota. Fredlig vän med båda kämparne, love-
rade Lindblom, så godt sig göra lät, mellan Sehylla och
Charybdis; malisen påstod, att denna hedersman, för att
skipa rättvisa och oveld och framför allt för att bevara
sämjan, gaf dem rätt hvaranan gång. O., som i ebreiskan
kanske var något underlägsen sin motståndare, brukade
åberopa auktoriteter, för hvilka T., litande på sin egen
kännedom, sällan var benägen att rymma fältet. En gång
då under en het dispyt Ö. yttrade: “vill bror se, hur den
nyaste tyska öfversättningen tagit detta ställe?“ svarade T.:
“jag–––- — i din tysk.“ Dylika debatter under samman-
trädena, som liöllos hos den ständigt sängliggande Ödman,
vållade, att det nya bibelverket framskred ganska lång-
samt till Lindbloms stora bedröfvelse, till dess han, inse-
ende omöjligheten att kunna bringa till förlikning 2 så
väldiga bjässar, lät dem arbeta hvar och en på sin kam-
mare, sedan arbetet blifvit mellan dem fördeladt; deras
öfversättningar med motiver, stridsskrifter och protokol-
ler hvila nu i Bibelkommissionens ofantliga skåp, höljda
af fridens stoft.
Vi vilja nu följa T. på hans senare lefnadsbana. Ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
