Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 45. Per Thyselius (1829—1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
förlopp, men likväl tidigare än de flestsä bland kamraterna,
afgingo bröderna Th. till Upsala. Universitetet fick i den
yngre mottaga en lärjunge, som inom kort såsom lärare
skulle bli en prydnad för det frejdade lärosätet.
Student 1787 mottog han den akadem. lagern vid
promotionen 1791 och presiderade samtidigt: “de meritis
literariis Claudii Arrhenii Örnhielm,“ hvilken disputation
han skötte med en färdighet, som äfven på den tiden —
en tid, då latinska språkets talande var all bildningens
quinta essentia — väckte uppseende och beundran. Föl-
jande år inträdde han, kallad af filosof, fakulteten till do-
cent i literaturhistoria, på den akad. lärarebanan och be-
fordrades 1796 till lit. human, adjunkt, hvarjämte han 1804
förestod den Skvtteanska professuren. Hans föreläsningar
voro talangfulla och frekventerades flitigt af den akad.
ungdomen, begärlig att höra Horatii och Taciti höga ande
och sköna, manliga språk återgifvas på svenskt mål lika
troget som ledigt, kraftfullt och välljudande. “Det var,-1
säger hans efterträdare på Strengnäs biskopsstol, “ännu
icke allmän sed att i tryckta ötversättningar bereda stu-
derande en tvätydig genväg till grekernas och romarnes
vitterhet, men hade den grundlärde mannen, som själf
druckit så djupt ur den klassiska fornbildningens kasta-
liska källa, aktat nödigt att utgifva sina öfversättningar,
skulle dessa hafva värdigt försvarat sitt rum vid sidan af
dem, som en hans samtida på parnassen ‘och samtidigt i
grafven nedgången ungdomsvän, professor Olof Kolmodin,
meddelat den bildade allmänheten.“ Oaktadt sina kända
och erkända vetenskapliga meriter, lyckades Th. icke
vinna någon högre akademisk befordran; den Skvtteanska
professuren gafs nämligen åt Kolmodin. Th. hade ock
redan börjat vända sin blick åt ett annat håll, på hvilket
ett större fält var utstakadt för hans verksamhet.
Pre,stvigd år 1797 mottog han följande år uppdrag att
jämte sin akademiska befattning bestrida presterlig tjänst
i dåvarande hospitalskyrkan i Upsala, hvars inskränkta
utrymme nu lika litet, som under hans närmaste företrä-
dare, motsvarade det tillopp af åhörare, han samlade om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
