Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 45. Per Thyselius (1829—1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
kring sig. Om ock hans predikningar i början röjde den
vanliga inflytelsen från dåtidens flacka religionsfilosofi, så
klappade likväl bakom orden ett varmt hjärta, som gaf
färg och lif åt hans ord samt skänkte honom rättvist an-
seende som utmärkt andlig talare. År 1805 erhöll han
befordran till Österhaninge pastorat, där han på lediga
stunder fortfarande sysslade med sina kära klassiker och
i svensk dräkt utgaf sin berömda metriska öfversättning
af Persii satirer. Hans håg stod nämligen fortfarande till
akademien, där han 2:ne gånger, 1806 och 1812, sökte och
erhöll förslag till den lediga eloquentise & poeseos profes-
suren i Upsala. Vid båda dessa tillfällen förbigången, er-
höll han i stället ett vidsträcktare arbetsfält som pastor
och läroverksinspektor, då han 1814 utnämdes till kyrko-
herde i Örebro.
Här fick han tillfälle att lägga i dagen sin synnerliga
förkärlek till undervisningsverket. “Karolinska lärover-
kets lärare och lärjungar rönte af denne inspektor, sär-
skildt under dåvarande Efori långa sjuklighetstid, uppre-
pade prof af en vis, hängifven och outtröttlig omvårdnad.
Som -riksdagsman fick han rikare tillfälle att egna sin håg
åt skolväsendet. Redan vid sin första riksdag ingaf han
1817 ett förslag till förbättring af de vid rikets trivialsko-
lor tjänande lärarnes långt under all billighet nedtryckta
lönevilkor. Om förslaget icke strax gick igenom, så hade
doek frågan nu en gång blifvit väckt, och Th. sörjde för,
att den hölls vid lif, till dess att ändtligen två år senare
någon löneförhöjning beviljades åt de sämst lottade inom
kåren.
Ehuru Th. aldrig sökte några utmärkelser, tillföllo
honom sådana i rikligt mått. Som akademiadjunkt anmo-
dades han 1799 att å universitetets vägnar hålla, tal i an-
ledning af kronprinsens födelse. År 1803 erhöll han stu-
denternas uppdrag att i ett latinskt kväde tolka deras
saknad vid ärkebiskop von Troils död, äfvensoin den norr-
ländska nationens samma år vid biskop Hesselgrens bort-
gång. År 1811 kallades han af svenska akademien att
hålla tal i slottskapellet och år 1818 i svenska bibelsäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
