Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 46. Hans Olof Holmström (1839—1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
“Du tredje gången paraderar;
I helgedomens yttre gård;
Stå rak! man dig då observerar,
Ty värdig är du stiftets vård.“
Han hade ock flera gånger varit riksdagsfullmäktig
för stiftet, först år 1828 och sedan alltifrån 1834. Var
statsrevisor 1832, v. talman i presteståndet 1850—1851
och dess talman 1854. Var pseses vid prestmötet i Streng-
näs 1831.
Och när sedan ärkebiskopsstolen år 1851 genom C.
F. Vingårds död blef ledig, erhöll han första rummet på
förslaget och i början af år 1852 ämbetet. Åtskilliga ut-
märkelser tilldelades honom. L. N. O. 1836; K. N. O. 1841;
ledamot af vetenskapsakademien 1853; L. och K. af kongl.
maj:ts orden 1854. Fick 1846 deltaga i kommittéarbetet för
nationalrepresentationens ombildning. Redan under riks-
dagen mycket svag, kunde han ej fullt ett år öfverlefva
dess slut. Afsomnade i Upsala den 27 aug. 1855, jord-
fästades af domprosten Knös och begrofs å Strengnäs
kyrkogård, där en minnesvård utvisar hans hviloplats.
“Både såsom lärd och offentlig man, försvarade ärke-
biskop H. sin plats. I det senare hänseendet var han
dock mer än i det förfa.“ I egenskap af lärare hade han
vunnit ett rättvist erkännande genom sin ovanliga lätthet
att bibringa andra sina kunskaper, ett förhållande som
kan förklaras däraf, att han utom grundliga studier äfven
ägde ett synnerligen klart omdöme samt ett ypperligt
minne. Teologisk vetenskapsman gjorde han ej anspråk
på att vara; den romerska literaturen var hans, liksom
företrädarens, älsklingsstudium, och däruti hade han vun-
nit ett afgjordt mästerskap. — Som offentlig man ägde
han alla de egenskaper, som pryda en schef, lugn och
jämnhet, parade med en bestämdhet i åsikter, som gjorde,
att han ej gärna rubbades från sin antagna ståndpunkt.
Och den ståndpunkt han innehade var både af öfverty-
gelse och samhällställning den konservativa och högkyrk-
liga. Men därjämte — och detta var det mest utmär-
kande draget hos biskop H. — fans hos honom en blid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
