Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 47. Thure Annerstedt (1852—1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
intagit denna resignerade ståndpunkt hade hån varit en
af dem, som ifrigast kämpat för opposition. “Stunden är
nu kommen,“ yttrade han, “då vi (en hand full prester)
utan människofruktan, och ehvad beslut våra medstånd
fatta,: må stå eller falla för vår öfvertygelse,––––––
Om ställningen än är hotande, kunna vi dock med lugn
lämna oss i Herrens hand. Han har sagt: jag är icke
kommen att gifva eder friden, utan svärdet; och låter
Han än svärdet riktas emot oss, så behöfva vi ej bäfva,
när Han är vår tröst och hjälp.“ Det är ju manliga ord,
uttalade i en riksförsamling, omgifven af upprörda skaror,
som intagit en nära nog demonstrativt hotande ställning
kring riksdagshuset. De blefvo också hans sista ord vid
denna hans sista riksdag och den sista ståndsriksdagen.
Och när så den gamla ärevördiga politiska byggna-
den föll, såsom ej längre hållbar för de täta anfallen från
de efter politisk makt hungrande orepresenterades skaror,
och rikets biskopar måste för alltid lämna sin urminnes
rätt att som själfskrifna äga säte och stämma i rikets
allmänna rådslag; så drog sig den siste riksdagsbiskopen
till sin idylliska metropol vid mälarstranden, njutande den
stillhet och frid, som bäst harmonierade med hans frid-
sälla lynne, och följande på afstånd uppmärksamt stats-
skeppets öden, hvars kurs väl icke alltid styrdes efter
hans önskan, men om hvars framtid han dock icke miss-
tröstade; då ju Herren, ledaren af de mänskliga skiekel-
serna, väl skulle länka allt till en god utgång.
För den svenska kyrkan, som nu i kyrkomötet erhöll
sin speciella representation, fick han ju ännu med själf-
skrifvenhetens rätt vaka i egenskap af biskop. Och vid
de tre kyrkomöten, det förunnades honom att föra hen-
nes talan, tröttnade han ej att, trogen sitt konservativa
lynne, kämpa för bevarandet af det gamla bepröfvade
goda, “arfvet från troskraftigare tider.“
I sammanhang med denna biskop Anncrstedts offent-
liga verksamhet för vår kyrka förtjänar nämnas hans del-
tagande, i egenskap af kommittéledamot, i arbetet att åt
kyrkan förvärfva två nya årgångar predikotexter, hvari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
