Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 48. Adam Teodor (Thore) Strömberg (1881—1889)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
man själf refvar seglen för den skymtande hamnen“. Med
en sällsynt andens spänstighet arbetade han dock intill
slutet. Fjorton dagar före sin död hade han skrifvit en
poetisk helsning till våren, ett uttryck för hans i det ytter-
sta ungdomliga sinne. “Den forna vnglingafröjden“, ytt-
rar vackert hans minnestecknare, “låg i det längsta kvar
i gyllene solljus på den djupa hjärtegrunden, och dess
återsken bredde sig ännu öfver vissnade anletsdrag“. Med
dödens vissa förebud samlade han sina sista krafter och
firade skärtorsdagen den 18 april nattvarden gemensamt
med de sina i det tempel, där han sä ofta talat och fått
fira så många af sitt lifs högtidsstunder. Den 3 maj 1889
var han död.
Blygsamt yttrar S. om sig själf: “mitt lifs gång hör
ej till de högre ordningarne“, men, tillägger han, “har det
märkvärdiga med sig, att den ända till detta år, det 69:de,
fortgått i nästan oafbruten lycka“. Eii hvar som kom
honom nära, förnam dock, att här icke var en hvardags-
människa. utan en person, hvaraf man ej påträffar många
i lifvet, en man med öfverlägsna egenskaper, synnerligen
skickad att bestiga den stol, som en gång innehafts af
Engelbrekts sångare biskop Thomas, till hvilken S. med
hänförelse såg upp. “Det hvilar på det hela taget“, sä-
ger en minnestalare, “en vacker historisk dager öfver
Ntrengnäs biskopssäte och dess innehafvare. Månget fri-,
sinnadt offer på fosterlandets altare, månget viktigt inlägg
i den andliga odlingen, är med denna plats förbundet.
Fosterlandskärleken är hos dessa kyrkans män traditionel,
och S. svek ej de gamla traditionerna11. Detta grunddrag
i hans karaktär var uppenbarligen en af de medverkande
faktorerna till hans framgång och till hans lycka, dit
hörde ock att han, såsom han själf på sitt eget vackra
språk uttalade det, “fått utan afbrott utföra sin manna-
ålders verksamhet vid den lugna skyddande vikens strand,
på en af de vackraste punkter i vårt land, där han ock
skadat dagens ljus och i hvars närhet han äfven, när han
utdrog linien, snart påträffade en fridsam kulle, sin vän-
tande graf.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
