Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 49. Uddo Lechard Ullman (1889—)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
hebreiska, tyska, franska och något engelska, hvartill na-
turligtvis kommo öfriga skolämnen. Och att hvad som
gjordes, gjordes grundligt, särskildt i kristendomsämnet,
kan man förstå däraf, att som lärobok däruti begagnades
ej blott »Schartaus s. k. mindre katekes, utan ock Bruhns
Compendium theol. dogm.; någon svensk lärobok i dogma-
tik fans den tiden ännu icke.
“När jag sommaren 1849“ — yttrar U. själf — “läm-
nade uppfostringsanstalten på Kalfshed, voro två ting be-
träffande min framtida lefnadsbana afgjorda: jag skulle
fortsätta studiibanan och jag skulle blifva teolog“. Detta
mål skall hafva föresväfvat U. från hans tidigaste ålder.
Ej ofta framträder för en människa hennes kallelse och
lifsuppgift så fullt klar och viss, som den gjorde det för
U. redan från studiiårens början, och det fastän akade-
miska framgångar, särskildt på den klassiska filologiens
och estetikens område, lockade åt andra håll. Men så
hade han ock i sitt inre tidigt erfarit en mäktig dragning
till de himmelska tingen, som närdes under konfirmations-
åren och omsider antog karaktären af ett utveckladt kris-
tendomslif. Lefnadskallet blef alltså lika klart som lef-
nadsmålet. “Denna visshet om valet af vitae genus har
ock, säger U., besparat mig mycken famlande osäkerhet
samt äfven mycken tidspillan under studiiåren“.
Tidspillan är också ett ord, som aldrig fått inrymma
på biskop U:s arbetsprogram. Om någon, har han förstått
ethisera tiden. Redan från sin gossålder hängaf han sig
åt studierna med en sällspord ifver. För ystra pojkupp-
tåg, för kamraternas lekar och nöjen hade han ej tid.
En nästan feberaktig arbetsifver, för att vid hvarje upp-
gift göras hvad göras skulle så väl som möjligt, har all-
tid varit ett för honom utmärkande drag. Denna lidiga
arbetshåg sporrades under studiiåren af åtrån efter det
ideala, ett drag, som hos honom äfven tagit särskild ge-
stalt i lifiigt intresse för det konstsköna i form och inne-
håll, särskildt på musikens och de bildade konsternas
område. Och äfven om idealet ej nåddes, såsom det al-
drig till fullo nås här i ändlighetens värld, så var likvisst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
