Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Strengnäs stads och landsförsamlingar - Domprostarne - 17. Hemming Magnusson (1463—1470) - 18. Helgo Petri (1470—1494)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpebref daterad Strengnäs 1463 die’ S. S. Jacobi et Phi-
lippi. Död 1470 ]s/2. Hans liksten i domkyrkokoret bär
följande inskrift: “Anno Domini M. C. D. L. XX . . . obiit
venerab. pater D:nus Hemmingus Magni ppositus Strengen.,
cujus anima requiescat in pace“.
18. Helgo Petri eller Helge Petersson (1470—1494)
var kanik i Strengnäs 1462 och kallas så ännu 1467 28/8.
Blef domprost här 1470. Doctor decretorum 1474.
Att det i våra medeltida kloster, för att tala med en
1700-talets historiker, mången gång fans
“Ibland de många dumma, lata kräken
Ett ämne till en Luter eller Bacon
därpå utgör, utom frihetssångaren biskop Thomas; Olaus
Magnus, historieskrifvaren; Cordt Rogge, humanismens för-
post i Sverige, äfven Helgo Petri ett exempel. Om också
ej på långt när jämförlig med de nu nämda storheterna,
så förtjänar dock Helgo Petri att tagas undan ur hopen
af “de många dumma, lata kräken“, hvilka epitet aldrig
kunna tillämpas på medeltidens andlige i Sverige, möjligen
i andra länder. Till sådant folk kan visserligen ej heller
denne domprost räknas; han var hvarken lat eller dum,
utan en lärd, klok och driftig herre, men kanhända något
egennyttig och prålande, ett fel, som dock mera var tidens
och påfvedömets, än hans personliga fel. Sin elementar-
bildning erhöll han i någon klosterskola, hvarefter han,
då någon högskola ännu icke fanns i Sverige, frekvente-
rade utländska akademier. Sin ämbetsmannabana började
han enligt deras sed, som ville uppnå högre värdigheter,
som kanik i stiftsstaden och innehade samtidigt Osterhan-
inge pastorat som prebende. Kanikdömet skänkte ho-
nom äran, pastoratet lefnadsbrödet. Men höra sin kyr-
koherde predika, det fick ej Osterhaninge, knappast se
honom, då denne bättre trifdes bland sina kolleger i Streng-
näs, än i den ensliga vrå af världen bland skog och berg,
där Osterhaninge var beläget. Som kanik stod han ock
mera i ljuset, mera inför biskopens ögon, hvadan han vid
domprostledigheten här år 1470 erhöll vederbörlig kallelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
