- Project Runeberg -  Strengnäs stifts herdaminne / 1. Biskoparne. Domprosteriets kontrakt. Villåttinge kontrakt /
227

(1897-1901) [MARC] Author: Klaës Alfred Hagström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Strengnäs stads och landsförsamlingar - Domprostarne - 26. Laurentius Andreæ (1524—1531)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227
rade såsom “Nuntius Regius“, hade han stått på höjden
af ära och anseende och titulerats “Öfversta Rådh och
vår Cantzler“. Vid Mikaelitiden 1531 måste han lämna
denna befattning, som snart halkade öfver i von Pyhys
händer, då det kyrkliga regementet började bli oefterrätt-
ligt. I sina befattningar som ärkedjäkne i Strengnäs
och Upsala kvarstod han ännu, men 1534 måste han läm-
na den förra platsen och 1540 den senare; han tillbragte
därefter sina sista 12 år i enslighet i Strengnäs, besan-
nande det gamla ordspråket: “den som bäst förtjänt haf-
ver, han varder värst lönter“.
Dock än en gång drogs han fram ur sin enslighet,
men då för att på ålderdomen skylta på de anklagades
bänk. Han, som gjort konung och fädernesland så vik-
tiga tjänster, blef slutligen, till råga på all den förödmju-
kelse han måst känna, invecklad i rättegången om det
förräderi, som några tyska borgare i Stockholm förehade
mot konungen, hvarom L. A. sades hafva ägt någon vet-
skap, utan att hafva upptäckt det för konungen. Han fick
slutligen nåd, men måste lösa sig från dödsstraffet med
en stor summa penningar. Och sedan — ja, han, som vå-
gat sitt lif i kampen för vår kyrkas frihet, lefver sedan
utan någon anställning i samma kyrka, utblottad och arm
och ser sitt verksamma lifs sista dagar, sannolikt under
bekymmer och nöd, skrida fram mot en graf, “hvars rum
ingen vet mer än Han, som allting vet“. Han afled den
29 april 1552 på sitt 70:de år i sin gård, som länge kal-
lades “Lars Cantzlers gård“.
“Lars kanslär“ var en sällsynt karaktär, sådan som
denna brytningstid skapade inånga, icke blott inom den
katolska, utan ännu mer inom den protestantiska kyrkan.
Det stora anseende, han åtnjöt inom sitt stånd, kunde ej
lida någon minskning under konungens onåd. Ännu, då
hans lyckas sol vid hofvet var i nedgående, erhåller han
1531 genom presterskapets förtroende 4:de rummet på är-
kebiskopsförslaget, när Laurentius Petri Ner. korades.
Få personer hafva emellertid blifvit så upphöjde och så
förnedrade som han; få hafva som han stått på mak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:24:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strherd/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free