Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Strengnäs stads och landsförsamlingar - Domprostarne - 26. Laurentius Andreæ (1524—1531)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Brask hoppades godt om konungen och litade på hans
återgång till kyrkans lydnad; men mot magister Lars slun-
gade han sina viggar och klandrar honom för okyrklighet
och fikande efter herregunst. Och allmogen, som icke utan
motstånd lät sig rubbas från sekelgamla vanor, såg sig
kränkt på ett område, som man alltifrån barndomen an-
sett heligt och oantastligt både efter gudomlig och mänsk-
lig lag. Där uppstod alltså en häftig bitterhet mot L. A.,
“den andlige våldsverkaren och helgedomsstöraren“. Bön-
derna skrefvo till konungen och anklagade honom att haf-
va plundrat deras kloster och gjort hemgång i deras hel-
gedomar och fordrade, att konungen skulle näpsa honom.
Och år 1526, då konungen, omgifven af en lysande skara
riddare och krigsfolk stämmer bönderna från de s. k. folk-
landen till burspråk på Upsala högar, för att vid samma
tillfälle utröna folkets tänkesätt i afseende på “den nya
tron“, så begära de, “att the måtte få straffa then Luffa-
ren och leda uthen på löthen“. Den allmänna meningen
dömde alltså L. A. såsom den egentliga skyldige, men
konungen förstod att hålla honom skadeslös genom att skän-
ka honom det stöd och erkännande, han så väl förtjänte.
Men bladet vände sig, och, hvad man med kännedo-
men om skaplynnet hos dessa båda män lätt kunde för-
utse, det kom till en brytning dem emellan. Reformatio-
nen var med riksmötet i Örebro väsentligen genomförd;
men konungen, beherskad af inflytelser från främmande
håll, lät sig locka att gå längre, än L. A. ansåg nyttigt
för sakens normala gång. Han sökte därför tillbakahålla
konungen, och det med samma fasthet, hvarmed han förut
stått emot munkar och papister. Genom denna kraftiga
åtgärd ådrog han sig konungens misstroende, som under-
blåstes af tvänne utiändingar: von Pyhy och Georg Nor-
man, hvilka föi’ hvarje dag alltmera innästlade sig i ko-
nungens gunst. Följden blef, att L. A., som hittills öfvat
ett så helsosamt inflytande på ledningen af rikets inre,
särskildt dess kyrkliga, angelägenheter, af omständighe-
terna tvangs att år 1531 draga sig tillbaka. Redan för 2
år sedan, då han 1529 på kyrkomötet i Örebro preside-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
