Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Västra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåfvo tonen, hvartill största delen af samtidens presterskap
lystrade. Med Magnus Lelmberg “föddes ju den svenska
vältaligheten fullvuxen11. Öfverflyttad från katedern till
predikstolen har den kanske haft någon mission att fylla.
aDcwi predikanters uppgift11, säger J. O. Wallin, “var att
draga folk till kyrkorna; vår att predika Guds ord i all
dess kraft11. Felet] var, att den sköna formen blef’ huf-
vudsak, hvarigenom det ästetiska utträngde det religiösa.
Alla ville likna tidehvarfvets mästare.’ Men när så imita-
tören var i saknad af sin mästares snille och smak, hände
det lätt, att man sjönk ned från det sublima till det löjliga,
och intet kunde mera skada kyrkans sak än detta. Det
kunde ju på den tiden låta höra sig, när t. ex. en Win-
gård med sin djupa kraftfulla stämma långsamt och med
betoning en aftonsång pä långfredagen begagnade denna
ingress: “det ringer! — det ringer!––– det ringer! Det
är Jesu Kristi begrafningsklocka som dönar öfver världen11
o. s. v. Men när sedan en annan svagare begåfvad prest-
man, som ock ville vara vältalig, fått fatt i denna predi-
kan och ville lysa med lånta fjädrar samt ifrigt började
skrika och i allt hastigare tempo gnälla: “det ringer, det
ringer, det ringer,11 då får man ej undra på, om hela me-
nigheten trodde, att elden var lös och rusade ut ur bän-
karne. Det hjälpte ej, att en del predikanter — vi veta
ej, om Dubb gjorde det — tog deklamationsöfningar för
framstående aktörer; det hjälpte ej heller, att man bland
presterna och på de teolog, lärosalarne ifrigt diskuterade
den frågan, så betecknande för tidehvarfvet: “hafva reli-
gionen och dygden behof af vältaligheten eller hafva de
någonsin haft det?11 Det blef likväl till oerhörd skada för
vår svenska kyrka, detta talande i vädret. Vare det nu
fjärran ifrån oss att säga, att Dubb blott var en illa lyc-
kad efterhärmare af Magnus Lelmberg; det var nog ändå
en ganska stor skilnad mellan Linköpings biskop och
dess samtidige domprost. Om ock Dubb, som gärna blic-
kade upp till sin mästare, var alltför väl “skolad11, för att
falla ned i det löjliga, så blef han dock i längden svulstig
och tråkig i allt sitt ordprål. Vi vilja som prof på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
