Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Östra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
tröttlighet att lefva och sköta sin tjänst gaf anledning, att
man på V. tillämpade, hvad ryktet visste att säga om
Johannes, Zebedei son: “denne lärjunge dör icke“. Prost
1806. Kontr.-prost 1810. Guldmedalj för befrämjad
vaccin, med inskrift: “illis qvorurn meruere labores“ fick
han 1817, Vasaorden 1836 vid 84 års ålder. Blef led. af
Linnéanska samf. 32. Afsade sig prostbefattn. 25. Senior
bland stiftets prester 37 12/2. Död 39 7/c nära 87 år.
Några karaktäristiska drag från hans allvarsamma,
att icke säga stränga, pastoralregering må här anföras.
Till sockenstämmorna brukade han alltid medföra
färdigskrifvet prot., hvilket, sedan det blifvit uppläst, ome-
delbart förelädes till justering, som ock utan invändning
verkställdes. Men tiderna förändrades under de 56 åren.
Och en gång under Vougts senare pastorsår befans prot.
vara sådant, att sockenboarne alldeles icke voro belåtne
och därför vägrade justera. Men nu ljungade en blick
öfver kommunalmännen, hvass som en åskvigg. Den för-
ste, som vågade bryta tystnaden och motivera protesten,
var församlingens störste godsägare, den unge grefven L.
Mycket förvånad öfver en sådan motsägelse och förnär-
melse mot hans ämbete och hans gråa hår, förklarade
prosten, att han aldrig kunnat vänta sig något sådant,
allraminst från en person, för hvilken han hyste så myc-
ken högaktning och hvilken han dessutom hade döpt.
Inför detta sista argument förstummades den ädle grefven,
och all protest afstannade.
Men just när prosten trodde sig ha segern i händerna,
framträdde tvänne unga brukspatroner inom förs. och
upptogo med talang och fast öfvertygelse den fallna strids-
rustningen. Men de affärdades helt kort och godt med
de orden: “Ja så! Ni Forssapojkar, ska ni nu också
komma fram. Hå hå, ja ja!“
Reste sig så en något häftig, men på det hela taget
mycket godsint och gemytlig hofjunkare, hvilken under
stridens hetta fattade kurage att träda fram till socken-
stämmobordet och midt för prostens ögon med höjd röst
utbrista: “jag skall säga farbror, att fastän farbror är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
