Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Östra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
gammal, så behöfva vi inte krusa, när vi ha rätt och vi
ha rätt44. Men denne något ifversinte motståndare afspi-
sades därmed, att prosten reste sig från bordet, sköt glas-
ögonen upp i pannan och, läggande sin hand på den väl-
bornes axel, lugnt svarade: “tyst du, min unge vän, du
är ej mogen ännu att tala på stämmor41.
Huruvida prot. denna dag blef justeradt eller icke,
förmäler ej historien; ty en historia är sannolikt denna
händelse, men dock en trogen kopia af hr prostens väl-
diga manér att gå till väga.
Prosten V. var en kraftig nitälskare äfven för den
borgerliga lagens efterlefnad. Vaccinationsstadgan hade
utkommit på hans tid och det blef föreskrifvet, att hvarje
barn skulle vaccineras. Det var ej rådligt att då längre
uteblifva med barnens vaccinering än på det andra året.
Tvänne personer hade dock dristat att uppskjuta därmed.
Men när vaccinationsdagen på andra året var tilländalu-
pen, förkunnade vördig prosten följ. söndag från predik-
stolen: “alla föräldrar inom socknen hafva i rättan tid
ställt sig kgl. m:ts nådiga förordning till efterrättelse utom
Bengt i Hulta och soldaten Mård“. Men de, som nu fingo
brådt att låta vaccinera sina barn, det var Bengt i Hulta
nch Mården.
För öfrigt var prosten V. en lika sa välvillig, hjälp-
sam och pålitlig människa, som han var en nitälskande
prestman och upprätthållare af kyrklig och borgerlig ord-
ning. Hans namn nämdes länge med vördnad bland de
äldre i socknen.
För att bespara många fattiga föräldrar en del utgif-
ter lät han mycket ofta anteckna sig och sin fru som
faddrar i dopboken. Och nog höll prosten fadderlöftet
att se till, det hans dopbarn uppväxte i tukt och Herrans
förmaning. “Jag frågade en gång44, yttrar en väl initiei ad
man, 44en äldre person, ’benämd biskopen på Näset, så
kallad för sin bibelkunskap och sitt fromma kyrkliga sinne,
om han och öfriga sockenboar voro rädda för piosten \ .
Han svarade: “jo, det kan herrn lita på; föi hai jag
alltid varit rädd, men aldrig så mycket som för pi osten
II 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
