Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Östra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jr-r-ö.«mf
218
V. var en väldig lagpredikant, men såsom liturg oför-
mögen till messning och tålde ej gärna, att någon af adjunk-
terna fägnade förs. med sång inför Herrans altare. Och
då en nykommen adjunkt ville traktera förs. med sådant
i prostens öron illa-låtande kram; fick den stackars ad-
junkten en uppsträckning därför i sakristian såsom “en
skrålande Petit-Maitre“.
Men det var icke blott församlingsboar, utan äfven
kontraktets prester, som vördig prosten höll i styr. Så
fick hans grannpastor en dag följande ordres: “Pastor i
Västra Vingåker inställer sig den och den dagen kl. 11
f. m. hos kontraktsprosten, medförande de och de kom-
pletta handlingarne, befaller Georg Vougt pastor & preep“.
Ord och inga visor. I denna sträfva och befallande upp-
fattning af sin pastorliga och prosterliga myndighet var
V. en sann tidsbild. Han hade många sina likar.
En gång på sin höga ålderdom var han illa ute.
Som hans boställe var ett doneradt frälsehemman, och ej
obetydligt med kullblåsta träd lågo på prestgårdens skog,
så tog sig V. det orådet före att kola dem och sälja ko-
len till de tvänne järnbruk, som funnos inom socknen,
menande sig därtill vara i sin goda rätt, såsom ock många
med honom tyckte.
Men en vacker dag uppenbarar sig plötsligt ortens
nykomne länsman, som emottogs på prostens rum med
mycken vänlighet och med uttryck af fägnad att få göra
kommissariens bekantskap. Prosten räckte länsmannen en
stor, stoppad sjöskumspipa, bad honom sitta ned i skinn-
soffan och hade godheten att med det tända fnösket själf
gifva tobakseld. Samspråket räckte en stund i all sköns
ro och gamman. Men omsider bemannade sig länsman-
nen och ryckte fram med ett stämningsmemorial mot
prosten för skogsåverkan.
Men det skulle han aldrig ha gjort; ty följden blef att
pipan hastigt rycktes ur länsmannens\ mun, och lycka var,
att icke några framtänder följde med. Länsmannen för-
passades hastigt och lustigt utom dörren, aldrig förgätande
besöket på gamle prostens kammare. Genom församlin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
