Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Nyköpings västra kontrakt - Nyköpings västra och Nikolai församlingar med Stjärnholms kapell - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
högra sidan, de andra skulle stanna på den vänstra. Den
nye ärkebisk. Laur. Petri Gothus — huru olik sin store
namne och företrädare — börjar genast tåget till höger,
och honom följer större delen af presterskapet. Endast
Linköpingsbisk. Martinus och några med honom stanna
på den vänstra. Att sådant “trots" ej skulle taga väl,
var naturligt. Vasablodet kokade af vrede. Ivlosterlasse
använde några skolastiska fraser för att visa Röda bokens
förträfflighet. Konungen själf förklarade, att han skulle
“med hand och mun kunna försvara liturgien, hvars mot-
ståndare endast voro upprorsmakare, som han skulle veta
straffa".
“Säg nu Martinus", ropade kon., “vill du antaga litur-
gien?"
“Nej“, svarade med fast stämma den oförfärade
biskopen, “hellre må jag nedlägga mitt ämbete än vika
en nagelsbredd från den himmelska sanningen". Konungen,
som befarade, att ytterligheter och våldsåtgärder nu en-
dast skulle skada hans sak, lät tillsvidare härvid bero,,
men befallde ärkebisk. att på stället hålla ett offentligt
samtal med Martinus rörande de omtvistade punkterna.
Men då denne ofta bragtes i förlägenhet inför de klara.
och bevisande argument, som M. ur Guds ord anförde,
afbröt kon. vredgad samtalet och stämde presterskapet
till fortsatt möte på kungl. slottet påföljande dag. Där
infann sig äfven på befallning den intet ondt anande
Martinus, som strax togs om hand af två drabanter och
fördes 2 trappor ned att där i tornhvalfvets djup “svala
sitt heta sinne".
Hade konungen trott, att våld skulle ändra biskopens
tro, så bedrog han sig storligen. Denna stillhet i umgänge
med Gud lämnade honom endast bättre tid till pröfning.
Han stärktes allt mera i uppsåtet att blifva trogen det
testamente han mottagit af reformatorn Laur. Petri. Han
visade det äfven efter fängelsetidens slut, då han i Lin-
köpings domkyrka modigare än någonsin höjde sin stämma
mot Röda boken, manande till gudsfruktan i st. f. herre-
tjänst, till vaksamhet mot påfven och antikrist samt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
