Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Nyköpings västra kontrakt - Stigtomta och Nykyrka - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
6. m. Katarina Aurelius, kyrkoherdedotter här och
änka efter kkoh. Salvius här; hon önskade ännu en gång,
så gammal hon var, konserveras vid prestgården och
hade på förslag en därtill “tjänlig prestman“, amiralitets-
pred. Johan Turesson, men kons. hade nu andra tankar,
hvadan hon klagar, att “en gift man förordnats utan afs.
på sterbhusets upprättelse, så att hon måste gå som sparf
fr. boet“; hon blef emellertid än en gäng gift, nä/ml. m.
komm. Samuel Reuter i Björneborg i Finland. Barn: Ni-
colaus, underlöjtn. vid artilleriet i Helsingfors; Petrus, stud.
i Åbo 1733, krigsprest, kapellan i Inniö, död 1788.
21. Andreas Samuel Pihl (1717—23). Kkoh. i Nyk.
västra.
22. Johannes Johmis Lindberg (1723—42.) Bland
de 65 krigsprester, som togos till fånga vid Pultava, be-
fann sig äfven den blifvande kkoh. Hans Lindberg eller
Lindbergius. Född i Södertelge 1679 30,’,,, var han bro-
der till presidenten i kammarkoll. Albrecht Lindcreutz
och son till rådm., fältskären och stadsbarberaren därstä-
des, som ock hette Hans Lindberg och h. h. Anna Gerner.
Sin studiebana vid Str. gymn. (1691) och Ups. univ. (1698)
afslutade den unge Hans 1704, men ej i Ups., som efter
branden 1702, då han “förlorade allt det lilla han ägde“,
af brist på lärare, studenter och underhåll förde ett ty-
nande lif, utan i Str., där han begagnade sig af den för-
träfflige Josef Thuns, förste teol. lektorn, kollegier. Nå-
gon djupare skollärdom, tyckes han icke hafva ägt —
sådan kom endast undantagsvis Karl XII:s prester och öf-
riga tjänste- och ämbetsmän till del — men så mycken
större erfarenhet från lifvets allvarsamma skola på grund
af sina 18-åriga mödor och strider, fångenskap och faror.
Sin krigspresterliga verksamhet började L. redan vid
sitt inträde i ämbetet 1704, då han på kallelse af öfver-
sten Karl Gustaf Roos anställdes som pred. för rekryterna,
hvilka s. å. skulle afgå till armén i Ryssland. Dit följde
han dem genom Preussen och Hög-Polen till Krakau och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
