Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Nyköpings östra kontrakt - Bälinge och Tystberga - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
evangelii skull lät honom smaka den salighet, som Gud
gifver de renhjärtade, dem, som “lida förföljelse för rätt-
färdighetens skull11. Och när vänskapen uppsökte honom
inom själfva fängelsets murar, måste han ju äfven däruti
finna en hugnad i sina bekymmer. Några gudfruktiga
kvinnor i Sthlm gjorde hvad de kunde för att mildra hans.
sorgliga öde, sannolikt genom att vinna för sin sak fång-
vaktaren på slottet. Huru nu Gud än styrde det, visst
är, att David försågs med åtskilliga små förnödenheter.
Men en dag, då man ville insmuggla den vanliga korgen
i Davids fängelse, upptäcktes välmeningen och inrappor-
terades till konungen, som däröfver mycket förtörnades. ■
Befallning utfärdades, att David skulle transporteras från
Örbyhus till Sthlm.
Anländ till Sthlm, fördes han strax till “Tre Kronor11,
där han mottogs af en fångvaktare, som ledsagade sin
nye gäst in i en fängelsehåla, i jämförelse med hvilken
de sämsta tjufarrester nu för tiden äro att anse som rik-
tiga “herresalar11. Rummet, om man kan kalla det så,
var föga stort, saknade golf och eldstad samt var beläget
så djupt under jorden att ingen dager förmådde tränga
ned i denna fasansfulla håla. En afbalkning i det ena
hörnet, som bildades af en stock, fastpålad i jorden, hvar-
uti ett par halmkärfvar lades, utgjorde fångens säng. I
denna ödsliga boning måste David tillbringa en längre tid,
skild från allt mänskligt umgänge. E11 fanns, som ej de
starkaste bommar kunde utestänga; Gud styrkte honom i
det mörka fängelset, likasom fordom Petrus och Paulus,
att han ej dukade under i eländet.
En dag kallades han att infinna sig i slottet, där kon.
Johan själf med vreda blickar och åtbörder snart utkom.
“Är det du11, ropade konungen, “som förvillar mitt folk
med kätterska predikningar?11
“Den tiden11, svarade David, “är längesedan förbi;
men om jag också i detta ögonblick komme från predik-
stolen, kunde jag ej svara annat än hvad profeten svarade1
konung Akab: jag förvillar icke Israel, utan du och din
faders hus, därmed att I Herren Gud öfvergifvit hafven11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
