Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Botkyrka och Salem - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men skickar sig, om den flitigt bevistar gudstjänsten, sorg-
fälligt förkofrar sig i sin kristendomskunskap, är anstän-
dig och beskedlig på vägar och stigar, vaktar sig för
fylleri, slagsmål och svordomar, isynnerhet när de äro ute
för att skjutsa till den inom socknen ej långt från Stock-
holm belägna gästgifvaregården Fittja, där lefnaden stun-
dom är mera bullrig och stojande samt frestelsen till oan-
ständiga uppträden och utsväfningar mera farlig11. Dess-
utom varnar han mot danser och lekstugor, särskildt på
sön- och högtidsdagar; påminner om kreaturens vårdande
och deras rätt till barmhertighet samt om varsamhet med
elden. Och för att gifva behörigt eftertryck åt sina för-
maningar rörande ungdomen och tjänstefolket, utkom på
Jädréns förslag en ukas på sockenstämma 1805 af inne-
håll, att 2 stämmor årligen skulle hållas före flyttningen
i mars och sept., pa hvilka de flyttande skulle offentligen
vitsordas — ett beslut, som icke var välkommet för dem,
som älskade ett tygellöst lif. Det stannade dock ej vid
utanverken. J. ville gå till bottnen med ungdomens upp-
fostran; därför skulle nu skolor inrättas. År 1802 strax
vid sin hitflyttning frågade han på stämman, “om någon
stiftelse- eller scholaeinrättning till Barns undervisning i
christendomskunskapen funnes inom församlingarne. Da
svaret blef nekande, beslöts efter många om och men att
orgelnisten om söndagsmorgnarne mellan första ringningen
och sammanringningen skulle förhöra församlingens barn,
som fylt 12 år, i Luthers och Svebelii katekeser11. Så fick
Botkka en skola 1802, och år 1813 fick Salem sin första
skollärare uti “en ofärdig yngling, vid namn Jernberg".
De, som stodo i största tacksamhetsskulden till Jädrén,
voro de fattiga. Statfamiljernas nöd den tiden låg honom
varmt om hjärtat. Vid barndop, bröllop, graföl, större
eller mindre kalaser skulle insamling till deras förmån
äga rum. Allt detta var nytt och föll icke egentligen i
smaken.
Men den egentliga stormen mot sig framkallade pro-
sten J. genom det väldiga hugg han riktade mot de många
krogarne utmed den 2 mil långa vägen inom pastoratet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
