Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Botkyrka och Salem - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan Stockholm och Södertelge. Hans arbete för den
nya prestgårdsbyggnaden blef äfvenledes ett oupphörligt
tvistefrö ända från hösten 1802, då frågan först bragtes å
bane. “Ifrån den tiden“, skrifver han själf, “upphörde
alltmera enighet i tankar och beslut, som förändrades i
likhet med årstiden, och urväder (stämman hölls i nov.)
kändes både inom och utom sockenstugan, som ej kunde
rymma alla kabaler“ etc. Ett halft år därefter skrifver
han i ett annat protokoll: “dagen var något stormig, all-
deles oväntadt; upprörda sinnen, häftiga diskussioner utan
ordning, urskiljning och sinneslugn förorsakade ett buller
och sorl, som kunnat uppväcka både döfva och döda, må-
hända säkrare än själfva galvanismen, som nu så mycket
omtalas“. Men prosten J. tröttnade ej att “flitigt timra pro-
tokoller’, fastän man efter ett års tid ännu icke kommit
öfverens om grunden till byggnaden. Sedan frågan varit
före på ej mindre än 22 sockenstämmor, upprättades ändt-
ligen kostnadsförslag till byggnaden, då prosten anteck-
nade: “per varios casus, per tot discrimina rerum tendi-
mus“ etc.
Det var ej första och enda frågan, hvaruti J. lät ett
och annat retligt uttryck inflyta i protokollen, hvilket vis-
serligen icke bidrog till framgång åt hans önskningar. År
1814 den 5 juni skulle ett nytt orgelverk invigas och
efter denna högtidlighet klagar han, att “ingen af försam-
lingens själfständigare ägare varit därvid närvarande, för-
modligen ursäktade af H. K. H. Kronprinsens lyckliga
hemkomst fredagen förut och festiviteterna i anledning
däraf, hvarvid deras närvaro till äfventyrs varit mera nyt-
tig och nödvändig1’.
Att sådana snärtar skulle allt mera aflägsna försam-
lingen från sin pastor och göra dem ogina mot honom,
kan man lätt förstå. Följande år 1815 klagar han, att han
ej fick ut sina rättigheter — hade gjort öfverenskommelse
med församlingen att få ved i stället för lin, hampa, rof-
vor och potatis — men fick ej veden. “Han hade hälst“,
säger han, “ämnat begära sin orlofssedel från detta pa-
storat, för hvars väl han mera lefvat och verkat än för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
