Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Botkyrka och Salem - Vellinge brukspredikanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsyftades, tämligen tydligt utpeka Tollstadius såsom en
lärare, “den där hade annat på predikstolen, än han
hemma förkunnade11 och därigenom förförde enfaldiga
själar. Slutligen gick H. så långt, att han i febr. 1729 in-
lämnade till konsistorium ett memorial, hvaruti han på-
stod, att T. både varit och ännu vore intagen af Dippels
lära, hvilket han sökte styrka med åtskilliga bevis. Kon-
sistorium skickade detta memorial till justitiekanslärn,
som förekallade bade Hellman och Volter, då den föne
försäkrade sig hafva hört T. yttra, att ‘‘Dippel lagt oss
före en himmelsk sanning11. Detta, jämte Volters vittnes-
mål, föranledde regeringen att 1729 ’/3 nedsätta en kom-
mission att ransaka angående det s. k. Dippelska ovä-
.sendet.
Till följd af sin meningsskiljaktighet med T. måste
Hellman och Volter på våren 1729 lämna sina platser vid
Skeppsholmskyrkan, hvarpå de några år vistades i Stock-
holm utan stadigvarande sysselsättning. H. sökte därun-
der konrektoratet i Örebro 1731, men utan framgång. Där-
under började han grubbla i Dippels läror, utan att akta
på en from mans varning:
“Allvarsamt jag varnar alla
För de Dipplars falska ljus:
Detta folk sig heligt kalla,
Men har byggt på sand sitt hus.“
Hellman, som uppträdt såsom renlärighetens ifrige
försvarare, blef nu själf fången i de Dippelska villfaiel-
serna och tillstälde mycken oreda. År 1732 blef han pä
kallelse af ländshöfding Funck brukspred, här, men 1735
6/2 afsade han sig prestämbetet och lämnade sin plats.
Han begaf sig tillbaka till Stockholm, där han i stillhet
utkämpade kampen mellan sin lutherska tro och Dippelia-
nismen, den han nu kände sig starkt frestad att antaga.
Emellertid slutade kampen med seger. Sedan han läst
Zimmermans traktat om “Kristi öfversvinneliga kännedom ,
kom han ånyo till visshet och fast öfvertygelse om den
lutherska lärans sanning, och ingaf nu 1740 21/5 till Stock-
holms konsistorium sin trosbekännelse. Här säger han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
