Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Västerhaninge och Muskö kapellförsamling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
lians namn på 1750-talet skyldrar på gymnasisternas af-
delning, såsom buret icke blott af en bland de förnämste
i kunskaper och flit, utan äfven en bland de gladaste och
hurtigaste, när det gälde lekar och upptåg. “Aldrig glöm-
mer jag“, skrifver han själf, “hur vi hurrade och viftade,
när kronprinsen (Gustaf III) och hans bröder gästade Streng-
näs på väg från Gripsholm, hur vivatropen ej ville tystna
för honom, denne ungdomens förklarade gunstling, om
hvilken vi hoppades, att han skulle göra’t, göra ett slut
på den krämarpolitik, som så länge herrskat under par-
tiernas tidehvarf.“
Med de bästa vitsord från skolan begaf sig Möller 1760
till Upsala, där han med lif och lust slog sig på de filoso-
fiska studierna och 1764 på våren erhöll den efterlängtade
lagern. Idkade därefter teologiska studier, för att “slippa
den trälsamma skoltjänsten“ och blef prestvigd i Strengnäs
1766, efter att ha erhållit “presterligt försvar“, genom att
kallas till “håfprest“ hos presidenten Vult von Steijern.
I detta fina och aristokratiska hem stannade han i
nära 2 års tid och erhöll därunder tjänstgöring i hufvud-
staden som pastorsadjunkt i Kungsholmen. Kärleken till
hembygden och det smickrande anbudet från Strengnäs
biskop, den kraftfulle Serenius, att antagas till dennes
anagnost eller “domesticus Episcopi“, en för våra öron
tämligen servilt lydande titel, antagligen en kvarlefva från
de katolske biskoparnes “svenner och småsvenner“, men
som var mycket eftersökt såsom trappsteg till snar be-
fordran, förmådde Möller att 1768 lämna Stockholm. Och
denna anställning, som M. innehade så länge den fram-
stående biskopen lefde eller till 1776, räknade han sedan
såsom sina bästa och gynnsammaste läroår för den ieik-
samhet, som framdeles skulle öppnas för honom såsom
biskop. Get var ingen visitation, knappast någon ämbets-
resa, som biskop Serenius företog, på hvilken ej M. fick
vara med. Och livad Serenius tog sig före, det var han
ock man att gå till botten med, hvadan hans visitations-
resor blefvo fruktansvärda räfsteting för vårdslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
