Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Västerhaninge och Muskö kapellförsamling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
och slarfvet, men så mycket mera uppmuntrande för den
plikttrogne och ordentlige.
Under sin verksamhet i Strengnäs innehade M. där-
jämte alltifrån 1772 anställning som bataljonspredikant vid
Södermanlands regemente. De första 2:ne åren i denna
tjänst voro emellertid, efter hvad M. själf säger, “de sorg-
ligaste år han upplefvat“. Åren 1772 och 73 hemsöktes
en stor del af landet af svår missväxt, hvaraf alstrades
stor nöd och fattigdom. Och det syntes bäst på det stac-
kars manskapet vid krigsmakten till lands och vatten,
hurudan ställningen var i landet. Själf beskrifver den unge,
varmhjärtade bataljonspredikanten nöden sålunda: “Bristen
på säd var så stor, att man knappt kunde få en tunna
säd för en oxe; i spåren af hungersnöden följde som van-
ligt farsoten, förorsakande den största dödlighet, som nå-
gonsin hemsökt Sverige.“ “Större än krig, landtvärns-
siukan och koleran var den herskande nöden11, upplyser
den bekante historieskrifvaren F. F. Carlson.
Under sådana förhållanden och då den fattige batal-
jonspredikanten ej hade mycket att lefva af, och allting
var så dyrt, började M. se sig om efter befordran, så
mycket hellre som hans beskyddare, biskop Serenius, ny-
ligen afgått med döden. Det lyckades. Möller erhöll
Västerhaninge, som han tillträdde 1778 och där han sedan
verkade i 19 år, som det vill synas, till mycken välsig-
nelse. Hvad han där uträttat som prest, därom känna
vi ej mycket. Den stilla troheten, det redliga nitet, den
varma kärleken höra ej till sådant, som bokföres i kyr-
kornas arkiv, ehuru man här och där torde kunna läsa
mellan raderna. Däremot bevara protokollsböckerna för
evärldliga tider mycket annat smått och godt af hvad M.
uträttat i Västerhaninge. Och hvad vi däraf kunna sluta,
är att han med allvar och nit brukade sin pastorliga myn-
dighet för främjande af nykterhet, sedlighet och folkupp-
lysning. Undervisningsfrågan kunde på hans tid ej längre
tigas ihjäl. Ständiga förmaningar från predikstol och soc-
kenstämma. Så tillkom ock nu socknens förste skolmä-
stare. Själf kallade han barnen till sig i prestgården och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
