Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Södertörns kontrakt - Österhaninge med Ornö, Utö och Nämdö kapell - Nämdö. Kapellpredikanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
1
Hvad de, hvar för sig, hviskade om, alla dessa upp-
hängda eller här och där i de mörka vråarne och ni-
scherna kringströdda märkena af fiske- och sjönödslöften
från gångna släkten, därom skulle väggarne haft mycket’
att förtälja; men om den nöd och de smärtor, som fram-
pressat gåfvorna, visste endast Han, som härskar öfver
sjö och strand.
Den gamla kyrkan med sin votivtafla och sina gamla,
sjönödslöften finnes nu ej mer. Hon är grusad för snart
200 år sedan, och med henne hafva många af de gamla,
traditionerna och sederna vandrat all världens väg. Ti-
dens våg, som obevekligt rullar fram, har bortsköljt mycket
ondt, mycken lump och smuts, men månne ock ej mycket,,
som förtjänt gömmas och bevaras?
Med ryssbesöket anno 1719 fick Nämdö gamla kapell
sitt öde besegladt. Det hade öfvergifvits redan 1702 och
blef 17 år senare förvandladt till en askhög, och därmed
fingo äfven de gamles “löften1’, som eljest blifvit upp-
hängda “till domedag11, följa med i förödelsen.
Ryske fienden, som i juli 1719 begynt komma allt
närmare Stockholm med härjande och brännande, hade
sitt läger och hufvudkvarter på en grefve Falkenberg till-
hörig, i Österhaninge belägen gård, Sandemar, som “af
personliga skäl“, såsom det heter, skonades. Sedan fienden
därpå blifvit tillbakaslagen vid Stäket sista böndagen, drog
han sig fram mot Nämdön med 36 galejor. Men vi vilja
låta den dåvarande kapellpredikanten på ön, Lars Sande-
lius, själf berätta:
“Den 14 juli 1719 fingo vi se den fiendtliga eskadern
plötsligt styra kurs mot vår ö. Det var för sent att tänka
på något försvar, knappast på någon bergning af det nöd-
vändigaste, nätt och jämt våra lif. O, våra hem, våra
barn! Lyckligtvis kunde ej fienden genast lägga till ocli
landstiga så fort, att vi ej hunno komma undan och få.
K rätt på våra båtar samt söka vår räddning på sjön, läm-
nande allt öfrigt till den grymme fiendens sköflmg, tack-
samme att vi kunde rädda våra lif. Anförtroende oss at
Guds beskydd och våra kära hem och vår kyrka åt Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
