Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Eskilstuna, Kloster och Fors - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstånd. Hans lektorslön, som på denna tid var en af de
största och utgick från drottning Kristinas lifgeding, ut-
gjorde 50 t:nor spanmål och 300 dal. s. m.
Skolan var emellertid icke det mål, dit P. ytterst syf-
tade. Efter 2 års läraremöda antog han 1654 prediko-
ämbetet och fick samma år predika för drottning Hedvig
Eleonora, då hon såsom nygift drottning gjorde sin Eriks-
gata genom Sverige och därunder äfven gästade Kalmar.
Hans predikogåfvor väckte då drottningens uppmärk-
samhet, hvilken hedrade P. med kallelsen att blifva hennes
liofpred. 1656 samt vara henne följaktig på den resa, hon
företog till Preussen att där besöka sin gemål.
Det var ej med lätt hjärta, som P. så hals öfver
hufvud måste lämna sitt hem, då hans hustru med hvarje
dag väntade sin nedkomst. Om några minuter måste han
emellertid vara på skeppet; hans hustru kom efter lycklig
förlossning snart efter honom till Preussen. Svärfadern,
prosten Vallerius i Högsby, tillstyrkte nu P att “smida,
medan järnet var varmt11 och söka Rumskulla pastorat.
Han gjorde så, men ådrog sig härigenom skarp näpst af
biskop Enander på en tid, då det af den ortodoxa episko-
palismen ansågs för en synd att söka pastorater hos andra
än biskopen. P. mottog näpsten af E. såsom sänd af Gud,
erkände i sin lefnadsbeskrifning sin synd och fattade be-
slut att härefter aldrig mer söka någon beställning, utan
förbida kallelse.
Som hofpredikant kom P. på prins Karls stat 1658,
följde till Göteborg, fick där 100 rdr i nyårsgåfva af drott-
ning Hedvig Eleonora; och då drottning Kristina återkom
1660, befalde hon utan Pontini begäran att riksrådet Seved
Bååt skulle betala honom den resterande lektorslönen för
2 år. Han kunde nu betala sina skulder. Men detta år,
1661, som skulle varit hans första lyckoår, blef hans
största sorgeår. Först dog hans gamle fader, så insjuk-
nade hustrun till både kropp och själ, hårdt plågad af
tvifvel. Pontinus själf blef hos öfverheten angifven för
sina predikningar, yngste sonen dog; slutligen insjuknade
han själf och såg nu hustrun dö, lämnande efter sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
