Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Väster-Rekarne kontrakt - Eskilstuna, Kloster och Fors - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
till sitt 9:e år stum dotter och 2 söner. Allt detta måste
han lida inom år och dag, men förstod att hos Gud söka
tålamod.
“Det gränsar till det otroliga", säger en minnesteck-
nare, “att, oaktadt drottning Hedvig Eleonora fattat sådant
tycke för Pontini predikningar, att hon tvingat honom att
i blinken gå med sig ombord 1654 till Preussen och oak-
tadt han som en beundrad och afundad predikant alltjämt
uppvaktat i liofvet med predikande, han först efter 6 års
vistelse vid hofvet fick nåden att tala med sin drottning.
Detta gick så till: Den regerande drottningen hade godhet
för den 1661 så s v årt hemsökte mannen och sände en
dag munskänken Ambrosius att fråga P., om han ville
hafva Eskilstuna pastorat (i hennes Lifgeding). P. svarade:
ja, om så befalles. Drottningen skref då till biskopen i
Strengnäs. P. svarades vara välkommen. Han reste då.
till Eskilstuna, folket undfägnade honom väl och då han
kom igen, tackade han drottningen, och det var första gång,
jag talade med henne, då jag ,i 6 år varit vid hofvet; ty
jag sökte icke att hålla mig framme“.
Pontinus hann emellertid icke tillträda Eskilstuna, ty
redan 1662 introducerades han som kkoh. i Jakobs och
Johannes församlingar och blef tillika amiralitetspastor i
Stockholm. Insättes 1675 i granskningskomitén öfver för-
myndarestyrelsen, men deltog veterligen ej mycket i dess
arbeten och synes öfverhufvud, så långt möjligt var, velat
undandraga sig all inblandning i det politiska lifvet. Vid
den viktiga riksdagen 1680, då konung Karl XI förklarade
sig enväldig, var P. närvarande och anslöt sig så mycket
hellre till detta beslut, som han var vän af en stark ko-
nungamakt.
Till sist blef P., som stod högt hos riksänkedrott-
ningen, utnämd till biskop i Linköping 1681, hvilket äm-
bete han tillträdde efter en oration: “de vocatione mini-
strorum ecclesise". Skada blott, att P., ehuru ej mer än
58 år gammal, redan var bruten till sina kroppskrafter
och ej förmådde uträtta allt, livad man annars af en så
from och lärd man haft rätt att vänta. De hårda umbä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
