Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Kjula och Sundby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
kvickhet1*, böjelse för bokvett och vitterhet samt’ “strödde
omkring sig sånger och kväden i sådan ymnighet och med
sådan smak skrifna, att man dömde honom med tiden
kunna täfla med de berömligaste skalder**.
Som han emellertid efter aflagda akad. examina ännu
var för ung att antaga ministerium, och håg och lust ännu
voro riktade åt annat håll, tog han tills vidare kondition
som informator på landsbygden hos bruksäg. Carnitz och
Lysell i Värmland. Här lämnade han sin pegas fria tyglar,
hvarvid han med sitt lekande geni, “sin lifliga munterhet,
som lik en eld visade sig i hela hans väsende**, intog och
elektriserade alla med hvilka han kom i beröring. Man
undrade blott, icke minst, hans föräldrar, hvad det månde
varda af det barnet, ty för det allvarliga kall, för livilket
dessa ämnat honom, syntes han icke äga någon böjelse.
Han hade icke ens, fastän redan 24 år gammal, en enda
gång försökt sig på predikstolen, ehuru fadern flera gånger
uppmanat honom därtill.
Så år 1727, då vår Jonas vistades hemma, anmodade
honom fadern att predika. Han ville se, livad man borde
göra af honom, i fall han nu skulle befinnas omöjlig för
det presterliga kallet. Men det visade sig nu grannt, att
han ägde alla förutsättningar för att blifva en utmärkt
talare. Där fans eld, lif och hänförelse i hans föredrag,
som slutade med en af honom författad högstämd “skalde-
dikt om den yttersta domen**. Han grep sina åhörare,
hvilka fälde tårar af rörelse, då de, på samma gång de
beundrade sonen, varmt lyckönskade föräldrarne. Men
dessa, som nu fått klart för sig, att deras Jonas måste
blifva prest, gingo dock tankfulla från kyrkan, ty de märkte
dock en brist i predikan, den andliga smörjelsen från
ofvan. Själf tyckte sig ock vår unge Hj. sakna den rätta
invärtes kallelsen.
Den synes dock ha kommit. År 1729 1/2 lät han prest-
viga sig i Klara, kyrka i Sthlm på k. af fröken Hedvig
Kristina Cruus på Edeby i Helgarö, hvars tillgifvenhet han
vunnit genom en synnerligen vacker parentation öfver
hennes aflidne broder Gustaf Jesper Cruus, med hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
