Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Kjula och Sundby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ians ingen annan tillflyktsort för ålderdomen och armodet
än barmhertiga männikors vedbodar, källare och kyffen;
och vägrades sådant härbärge, voro eländets barn pris-
gifna åt hungersdöden eller den vidrigaste last. På grund
häraf började han så i offentliga predikningar som i en-
skilda samtal yrka på nödvändigheten att “skaffa dessa
armlingar tak öfver hufvudet såsom ock torftigt lifs-
uppehälle“.
Men nu reste sig mot den förut så firade predikanten
från flera håll en häftig storm af ovilja, och Hj. fick i rikt
mått erfara, hvad det är att lida förföljelse för rättvisans
skull. Man ville ingen ändring, inga utgifter. Med okuflig
energi började nu Hj. i samråd med den för fattigvården
varmt intresserade bankokommissarien Christer Robsahm
att leta efter andra utvägar. Själf offrade han ej litet af
sina egna små tillgångar och manade andra att följa
exemplet genom att själf gå omkring och göra sina in-
,samlingar.
Trägen vann, och det dröjde ej länge, förrän han åt
sina fattiga skyddslingar, ej mindre än 108 hjon, kunde
öppna en stadigvarande, varm och ljus tillflyktsort i Maria
fattighus. Också var det af fullaste hjärta, som dessa fat-
tighjon kunde uppstämma: “O Gud, vi lofve dig“, då
detta fattighus invigdes.
Verksamheten i Stockholm blef emellertid för en man
med så vaken blick för bristerna och så driftig natur att
söka bota dem omsider så ansträngande, att Hj. begynte
längta efter en lugnare plats. Han fick ock en sådan i
sin födelsebygd, då han 1746 som 4:e profpred. enhälligt
valdes till kkoh. i Kjula. Han hade 3 år förut sökt Husby
rek. efter sin fader, utan att vinna befordran. Nu till-
trädde han Kjula 1747. Gripande var afskedet från Maria,
som lärer skett under djup rörelse å ömse sidor. Själf
har han gifvit uttryck åt sina känslor i den anteckning,
han gjort:
“Farväl, o Maria, min kära, min brud!
O, att vi med glädje fick mötas hos Gud!“
617
III 78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
