Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Kjula och Sundby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
hade lämnat altaret, kyrkan och snart nog äfven hufvud-
staden, anförtroende sitt öde i Guds hand. Men i åhö-
rarnes hjärtan hade han kvarlämnat ett så djupt intryck,
att man genast lät alla konsiderationer fara och valde Hj.
till sin komminister.
Här hade nu denne kommit på sin rätta plats. Ty
utom sina predikogåfvor och gedigna kunskaper, besjä-
lades han äfven af en vislig pastoral takt och en botten-
ärlig* fromhet, och kom därigenom att intaga ett bemärkt
rum bland prester på denna i religiöst afseende i Stock-
holm vakna och upprörda tid. Den från Tyskland utgångna
s. k. Dippelianismen hade nämligen vunnnit åtskilliga an-
hängare i Stockholm, hvilka genom sin böjelse för sepa-
ratism vållade presterskapet stora bekymmer. Dessutom
fans en allvarlig pietistisk riktning, som älskade kyrkan,
men stälde stora anspråk på hennes tjänare. Af de se-
nare hälsades Hjortsbergs verksamhet med glädje. Man
skyndade till Maria kyrka, emedan man där tyckte sig
förnimma “Kanaans tungomål1’.
Den unge mannen begynte också komma alltmer i
ropet icke blott genom sina gåfvor och sitt nit, utan ännu
mer genom sitt mot alla, fattiga som rika, lika tillgängliga
väsen och framför allt genom sitt för nöden varmt öm-
mande hjärta. Få torde ha gjort så mycket för att upp-
hjälpa de fattiges och lidandes ställning. “Ett äreminne,
härligare än konst och varaktigare än marmor", har han
ock upprest åt sig i den med så mycken glädje hälsade
inrättningen af Maria fattighus. Vid sin ankomst till Sthlm
kunde han med sin för allt vakna blick ej undgå att
märka, hvad andra, på grund af sin vana att se det, aldrig
sågo, de många hemlösas beklagansvärda ställning. Han
häpnade öfver den skriande motsatsen, då han såg den
ohejdade lyx och det öfverfiöd, som frihetstidens mäktige
efter sin fåfänge konungs föredöme utvecklade, men å
andra sidan det namnlösa elände, som mötte honom öfver-
allt på gator och gränder, då han “med grämelse såg fat-
tiga, krymplingar, halta och blinda hoptals ligga för hvar
mans dörr och tigga sina betor under bar himmel". Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
