Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Stenkvista och Ärila - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
Meijérhielra på Hofsta i Björkvik. Huspred. ib. s. å. Koll.
i Nyk. 1775. Kungl. hofpred. 1777. Past.-ex. s. å. Kkoh.
här 1780, en befattning, som han sedan innehade i 39 år
till sin död. Prost 1791. Oppon. vid prestm. 1795. Kontr.-
prost 1810. Hedersmedalj i silfver för vaccinationens be-
främjande 1815. Död 1819 3/s.
För 100 år sedan eller 50 år före 1842 års skolstadgas
utfärdande var skolväsendet i vårt land icke mycket att
skryta af. Dristige och insiktsfulle män hade ej saknats
redan på 1600-talet. Och på 1700-talet, då regering och
riksdag begynte skänka någon uppmärksamhet åt detta
ärende, tycktes det, som skulle denna fråga ha framtiden
för sig. De kungl. förordningarna af åren 1723 och 1762
besveko ej heller denna väntan. Att få folkupplysningen
till något obligatoriskt, att äga stöd i ett kungl. påbud
och kunna tvinga föräldrar, som ej förstodo sina barns
bästa och därför “tredskades“, det vore ett godt vapen i
deras händer, som ville föra vårt folk framåt. Före 1723
hade man frihet att lefva i okunnighet; det stod i föräld-
rarnes fria skön att låta sina barn läsa.
Emellertid händer det lätt, att ett påbud, huru strängt
det än är, icke blir annat än en lag på papperet, om le-
dande personer saknas, som icke blott hafva hjärta för
sakens vikt, utan äfven mod att kämpa för densamma.
Inom Rekarnebygden, som synes ha varit den ljusaste
punkten i Södermanland på denna tid, förtjäna särskildt
nämnas prostarne Magnus Hjortsberg och Jöns Häggman
i Kjula, Gustaf Runström i Näshulta, men först och sist
Lars Brannius i Stenkvista.
Sista presterliga ätteläggen af den med Thavenierna
befryndade gamla prestsläkten Brannius, som härstam-
made från Per i Brandsta (nära Örebro), och hvars anor
man känner ända från Karl IX:s tid, skulle Lars B. komma
att uppbära sitt ärfda namn med mycken heder. Hans
pastorstid i Stenkvista 1780—1819 utmärker sig för ett
ifrigt bemödande att söka upprätta skolväsendet ur det
förfall, hvaruti, det råkat under förra skiftet af Gustaf
III:s regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
