Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Stenkvista och Ärila - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
lätt. Men så inträffade en omständighet, som gaf frågan
en ny och ljusare vändning.
1798 års förordning rörande skolväsendet hade nyss
skådat dagen. Samfundet “Pro fide et christianismo" hade
ock begynt ägna skolfrågan all uppmärksamhet; och med
1800-talets ingång började det lika sig till en morgon-
rodnad för den svenska folkupplysningen. Nya ämnen
väcktes på tal. Utom skrifning och räkning tillkommo
Fäderneslandets historia och geografi samt kyrkosång,
slutligen äfven naturkunnighet, som man trodde skulle
kunna blifva ett vapen i folkets egen hand mot den mara
af vidskepelse och gamla inrotade fördomar, hvaraf ej
obetydliga rester från trolldomens och besvärjelsernas
tid ännu lefde kvar i folkets sköte.
Bland dåtidens skolvänner fans väl knappast någon,
som mera fröjdade sig åt denna ljusning än prosten Bran-
nius i Stenkvista. Han började ana en dag af denna mor-
gonrodnad, som visserligen också kom med 1842 års skol-
stadga, men som B. aldrig fick upplefva. Han gladde sig
emellertid åt de ljusbådande tecknen. Han tyckte blott,
som han själf sade, att allt detta goda kommit folket till
del 100 år för sent. Flitigt vakade han däröfver, att un-
dervisningen bedrefs på rätt sätt; han for själf omkring
för att vaka öfver den unga, löftesrika planteringen. Och
litet emellan, en gång i månaden, utlyste han förhör, som
han själf, biträdd af komministern, adjunkten och skollä-
raren, verkställde med de barn, som fyllt 10 år och ännu
icke admitterats till nattvarden. De voro högtider för
hela församlingen dessa examensdagar, och prosten för-
stod att anordna dem så, att allmogen skulle lära sig allt
mera inse skolans värde, och gärna släppa sina barn dit.
Brannius verkade äfven på andra områden med fram-
gång för sina församlingars väl och förstod städse att
vinna aktning och hörsamhet för sina ord. När 1811 års
kungl. kungörelse om ny utskrifning för kriget — det s. k.
förstärkningsmanskåpet — å allmän sockenstämma upp-
lästes, gaf allmogen, som lidit stor förlust genom landt-
värnets utskickande, med mycken häftighet tillkänna, att
III sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
