Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Stenkvista och Ärila - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen blott tvänne. Kristendom (Luthers katekes samt
.med alla spörsmålen, hustaflan, symbolum och botpsal-
merna, allt utantill) samt “läsning i bok“ (innanläsning);
se där, livad skolan mäktade prestera så väl i Stenkvista
som annorstädes. “Räkna“ och “skrifva“ kom aldrig i
fråga, nämdes icke ens i “instruktionen1’; icke därför som
om ej Brannius väl hade unnat sina sockenbarn undervis-
ning i detta som i mycket annat; men han visste, att det
skulle möta motstånd, och han ville ej mera fresta det
redan tillräckligt pröfvade tålamodet. Det låg för öfrigt
icke i tidsanden att fördraga en hop realämnen, som an-
.sågos mindre nödiga för folkskolans område och af den
tiden betraktades som ett ingrepp på den “högre lärda
skolbildningens område11. En pastor, som vågat röra på
den strängen, möttes af det svaret: “de barn, som vilja
lära mera än sin kristendom och sin stafning, kunna be-
gifva sig till Strengnäs". Räkning och skrifning voro ej
heller ännu i lag anbefalda, men kunde enligt 1762 års
förordning meddelas åt dem, som sådant önskade. Men
de, “som önskade11, voro så få. Det hade gått i fars och
farfars tid att lefva och nära sig redligen utan denna
tunga barlast af mycken lärdom.
Följden blef också den, att våra forna dannemän, när
de på sockenstämmorna skulle föra sin församlings talan
eller annars vid tinget eller annorstädes skulle bevaka
;sin rätt, li. o. h. lågo i händerna på hvem som hälst. I
gamla handlingar och protokoll äro de emellertid repre-
senterade, våra forne hemmansägare, genom hvarjehanda
underliga hieroglyfer, s. k. bomärken, ritade med styf och
:stel penna af en hand, tydligen mera van att handtera
spaden än pännan, under form af bilder, lånade från deras
eget erfarenhetsområde, såsom kälkar, hjul, träd, små hus,
men äfven hvarjehanda mera omotiverade figurer, den
ena ej den andra lik.
Brannius såg denna brist och bekymrades däröfver,
hvarför han ock framdeles gjorde allt för att komplettera
sin egen “skolinstruktion11 och få “räkna och skrifva11 in-
förda vid barnaundervisningen. Saken var emellertid ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
