Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kapitlet. Krigets orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petersburg ligger för nära den finska gränsen. Nu är det icke
mera på sin plats, att de vackra ryskorna höra de svenska
kanonernas dån i sina palats vid Nevan.»
Efter mötet i Tilsit kom Alexander allt mer under Napoleons
inflytande. Det franska sändebudet i S:t Petersburg hade
instruktioner att underblåsa den tända gnistan samt få densamma att
uppflamma till en lågande eld. Trots kejsarens önskan att i det
längsta undvika krig, — han hoppades nämligen att med blotta hotelser
kunna förmå Sverige till uppfyllande af sina
önskningar, — ägde han ej nog styrka att
genombryta den järnfasta ring, med hvilken Napoleon
omslutit honom, och nästan mot sin vilja drogs han in i
tidshändelsernas mäktiga hvirfvel.
England hade emellertid som svar på kejsarens fordringar, utan
föregående krigsförklaring, anfallit Köpenhamn,
bombarderat staden i tre dagar samt tillägnat sig
större delen af Danmarks
flotta, hvarefter Alexander på grund af öfverenskommelserna
förklarade England krig.
Omedelbart efter fredsfördraget i Tilsit afsände Alexander
underrättelse därom till svenske konungen och tillrådde Gustaf Adolf
att foga sig i förhållandena samt söka försoning och fred med
Napoleon. Men blotta tanken på att inlåta sig i underhandlingar
med »vilddjuret» bragte konungen i uppror. »Jag känner icke
någonting i världen, som skulle förmå mig att underhandla med
Napoleon Bonaparte», skref konungen dagen därpå till hertigen
af Braunschweig-Oels, »ty jag skulle därigenom icke allenast
förråda de skyldigheter och de grundsatser, som böra förblifva heliga
för hvar och en dygdig människa, utan jag skulle tillika
underskrifva min timliga och eviga olycka.»
 |
Gustaf IV Adolf. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
