Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kapitlet. Krigets orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttänkt, kunna bemäktiga sig Finland inom loppet af tre månader.
Frågan om nödiga lifsmedel är svår att lösa, men sådana forslas
härifrån dag och natt, och man hoppas dessutom finna i landet
tillräckligt proviant för ryssarne, som ju behöfva så litet för att
uppehålla lifvet. Eders Majestäts trupper i Finland äro
otillräckliga och kunna icke länge motstå ett dylikt angrepp under denna
årstid, då knappast tiotusen man skulle förslå till Sveaborgs försvar».
Vidare delgaf Stedingk den 29:de i samma månad, att general
Buxhœvden, den blifvande chefen för invasionshären, anländt till
S:t Petersburg. Huruledes Stedingk erhållit kännedom af
ofvananförda detaljer, förtiger han ej heller. Genom personer i
Sprengtportens omgifning fick han del af innehållet af dennes
rådplägningar med kejsaren, rörande det stundande kriget.
Sistnämnda depescher bragte konungen dock slutligen ur
fattningen. Han ville genast själf resa till Finland för att där taga
öfverbefälet i egna händer, men i anseende till den svåra
vinterfärden öfver hafvet, lyckades man öfvertala honom att afstå
därifrån. Han bestämde sig likväl för att uppställa hären på krigsfot.
Generalintendenten, öfverste af Schenbom, erhöll den 1 februari
order att resa till Finland samt därstädes ställa magasinen och
förråden i behörigt skick; och till general Klingspor, hvilken, ehuru
general-en-chef för hären i Finland, för närvarande uppehöll sig
i Sverige, gafs befallning den 4:e i samma månad att öfvertaga
befälet af trupperna i förstnämnda land. Tillika medgafs Klingspor
att afgå ifrån sin befälhafvarepost, »ifall han funne sig oförmögen
att uppfylla den under närvarande omständigheter». Olyckligtvis
begagnade sig Klingspor ej af nämnda tillåtelse. Det oaktadt yttrade
han i många personers närvaro, att han »ej åtoge sig att
försvara landet mot Rysslands öfvermakt», och då han erhöll kunskap
om ryssarnas öfvergång af gränsen sade han åt Ehrnheim: —
»Med detsamma år också Finland förloradt!» Då försökte Ehrnheim
förmå konungen ändra sitt beslut, men Gustaf Adolfs grundsatser
medgåfvo ej denna gång, att med förbigående af en äldre person
öfverlämna befälet åt någon yngre, om äfven skickligare och mera
ägnad därför.
I själfva verket rådde brist på fullt lämpliga personer för ett
dylikt värf. Toll och von Vegesack voro bestämda till södra och
västra försvaret, Klercker ansågs vara för gammal, Wrede och
Essen voro i onåd och hade anhållit om afsked. Armfelt var
visserligen äfven påtänkt, men afböjde förslaget, hvarefter på den
sistnämndes inrådan grefve Gustaf Löwenhjelm blef förordnad att
stå vid Klingspors sida för att öfvervaka dennes göranden, sökande
förebygga »för tidiga reträtter och kapitulationer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
