Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kapitlet. Svartholm och Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårligen kunnat finna. Hans samtida framhålla honom såsom en
för sin maktpåliggande uppgift »i hög grad likgiltig person». Klercker
yttrar om honom: »Gripenberg är en god jurist, men aldrig känd
för militair, hvarför man ej hade myckel att vänta.» Född 1754,
begynte Gripenberg sin tjänst vid Nylands dragoner, blef kapten
vid Stackelbergska regementet 1786, bevistade kriget 1788—1790
samt var sedan 1796 major vid Jägerhornska regementet. Redan
hans politiska ståndpunkt gjorde honom olämplig för den post,
till hvilken han blef utsedd, ty, som stor beundrare af
Sprengtporten, var han anstruken af själfständighetsidéerna från
Anjalaförbundets tid.
Själffallet såg v. Schoultz ej med blida ögon, att en annan
person, om också äldre i grad, intog främsta rummet på
fästningen, där han hittills varit den ledande och bestämmande. »Min
enskilda känsla vid underrättelsen härom», skrifver v. Schoultz,
»är ofattlig för den som ej varit i samma belägenhet; hon
upplöste sig i den varma medborgerliga önskan, att jag måtte vara den
siste svenske kommendant, som med själfkänsla af duglighet och
vilja för sin post, i farans och nödens stund därifrån nedflyttas.»
Sålunda förmärktes redan från början oenighet och afund mellan
de tvenne kommendanterna, hvilket ej bådade godt för framtiden.
Andan inom manskapet var äfven dålig i anledning af
missnöjet öfver materiella umbäranden. Hela dagen nödgades
soldaterna arbeta strängt med snöskottning, sågning af en ränna i isen
omkring holmen, diverse reparationer å byggnaderna m. m.,
hvarigenom många insjuknade och blefvo lämnade så godt som utan
vård. Läkemedel saknades nästan fullkomligt, ej heller funnos
lämpliga lokaler för de sjuka, utan måste dessa nöja sig med att
ligga i fuktiga, osunda hvalf. Därtill en bristfällig och dålig föda
för såväl friska som sjuka. Allt detta förorsakade krigstuktens
förslappande. Redan i början uppmanade en fältväbel soldaterna
till förräderi, hvarför han visserligen dömdes till döden, men
domens verkställande uppsköts och kom aldrig till stånd. Dessutom
förekommo flera öfverlöpare, särskildt från Jägerhornska
regementet, till hvilket Gripenberg hyste det största förtroendet.
Dagen efter sitt intåg i Lovisa sände Buxhœvden
generalmajor von Berg jämte hofrådet Hagelström och en annan
svenska talande civil herre till Svartholms kommendant med
förklaring, att fästningen ej hade möjlighet att försvara sig mot den
ryska öfvermakten och därför skulle handla klokast i att gifva sig.
Underkommendanten, von Schoultz, till hvilken
parlamentärernas uppdrag framfördes, gaf ett kort och bestämdt afslag, och
då därefter betänketid föreslogs, svarade Schoultz, »att något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
