Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kapitlet. Svartholm och Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare samtal i detta ämne ej kunde äga rum». Då framräckte
parlamentärerna ett papper, hvari det utlofvades bevis för att de ryska
trupperna intågat till Finland i öfverensstämmelse med konungens
af Sverige egen önskan äfvensom för deras fullkomligt fredliga
afsikter. Men v. Schoultz afbröt underhandlingarna och vägrade
emottaga pappret.
Medan detta pågick, var fästningens hela garnison uppställd
på vallarna.
Samma dag på aftonen sammankallade Gripenberg ett
krigsråd, där alla deltagare lofvade »att lefva och dö med hvarandra,
att den, som först föresloge att öfvergifva fästningen, så länge
tillgång på proviant och ammunition funnes och så länge man kunde
hoppas på undsättning eller möjlighet att kunna försvara sig, skulle
omedelbart arresteras och såsom en förrädare anses och dömas,
samt slutligen att icke ingå uti någon kapitulation, förrän bresch
på hufvudvallen försvarats mot stormning.»
Den 23:e belägrades fästningen af 1,700 man, tillhörande
Borosdins afdelning. Befälet öfver dessa trupper fördes af
generalmajor Muchanoff. Inneslutningen var till en början likväl ej
fullständig, ty det lyckades ännu för några bönder att hämta
lifsmedel till fästningen, och budbärare kunde fortfarande uppehålla
förbindelsen mellan fastlandet och Svartholm. Sålunda utsändes
underofficeren Gestrin den 27 februari för att kunskapa och
medförde då underrättelserna om arméns reträtt till Tavastehus,
fiendens ankomst till Borgå samt ryssarnas inryckande i Savolaks.
Vidare kunde Gestrin meddela, att endast en mindre fientlig styrka
låg i Lovisa, att ryssarna där ej hade några grofva kanoner, och
att de i följd däraf antagligen skulle inskränka sig till att hålla
fästningen innesluten.
Den 2 mars infunno sig åter parlamentärer, som påstodo, att
hela Finland förutom Svartholm och Sveaborg var i ryssarnas
händer, och att de genom öfverlöpare kände till Svartholms usla
tillstånd. För att undvika onödig blodsutgjutelse föreslogs
omedelbar dagtingan. Men härpå lät Gripenberg svara, att hans plikt
var att försvara sig till det yttersta och att några brister ej
förefunnos i fästningen.
Den 8:e förnyades försöket, men äfven denna gång utan
resultat, hvarefter ryssarna begynte beskjuta fästningen. Någon
skada förorsakades ej därvid, ty endast en skorsten rasade ned
och en del fönsterrutor splittrades. Det oaktadt uppväckte dessa
skrämskott en märkbar förskräckelse inom fästningen, ty man
fann »med bestörtning», heter det, »att sidoriktningen var ytterligt
begränsad i de trånga embrasyrerna, hvarför endast 8 kanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
