Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter ofvanskildrade lyckliga seger erhöll Sandels ytterligare
kunskap om att flera transporter med lifsmedel och andra förråd
voro i antågande på olika vägar norrut, hvarpå han afsände
Fahlander med 250 man till Kärsämäki, Grotenfelt med 150 man
till Ahokylä, nära gränsen till Savolaks, och Burman med 100
man till Haapajärvi.
Fahlander stötte snart på en transport födoämnen, som
forslades med 60 slädar, eskorterade af 2 officerare och 37 man,
hvilka alla blefvo tagna. Burman lyckades endast bemäktiga sig
4 kosackhästar, hvilkas ryttare bönderna tidigare ihjälslagit.
Grotenfelt däremot anträffade i närheten af Peippo gästgifveri några
mindre partier, inalles 41 man, hvilka samtliga tillfångatogos.
Därefter afsände han från sin styrka löjtnanterna von Schantz och
Tavaststjerna med 50 man till Ahokylä by, där en transport på
120 hästar och 11 man blef tagen. Äfvenledes blef kapten Malm
i tillfälle att bemäktiga sig 28 slädar, lastade med ammunition.
Samtidigt afgick major Bosin, utsänd af Klercker, med 100
man från Uleåborg öfver Kajana till Nissälä, där han stötte på
en transport af 80 lass födoämnen, som jämte 6 man föllo i hans
händer. En del af eskorten lyckades vid detta tillfälle undkomma
och fly till Idensalmi. Sålunda tillfogade dessa små ströfkårer
fienden kännbara förluster och uppväckte därjämte hos egna
landsmän hopp om vidare framgång.
Man kan lätt föreställa sig, hvilket afbräck detta giorde i
ryssarnas proviantering. Större delen af sina förnödenheter måste
de anskaffa från Ryssland för att sedermera med ofantliga
svårigheter släpa dem genom öde trakter i ett främmande land och
på nästan ofarbara vägar.
Särskildt uppeldande inverkade däremot dessa i och för sig
obetydliga skärmytslingar på allmogen i Österbotten och Savolaks.
Befolkningen greps af krigisk ifver, och på många orter begynte
bönderna att, då tillfälle erbjöds, efter bästa förmåga tillfoga
fienden betydliga skador. Det förekom numera ofta, att allmogen
vägrade lämna sina hästar åt fienden, något som förut icke
inträffat. De hörsammade ej längre försiktiga tjänstemäns fordringar,
då dessa, i likhet med den af ryssarna hårdt ansatte
landshöfdingen i Vasa, utgåfvo stränga kungörelser och uppmaningar till
underkastelse. Bönderna följde nu hellre en af Klingspor den 1
maj utfärdad uppmaning till österbottningarna att vara armén
behjälplig och, som det heter i skrifvelsen, »tillfoga fienden all
den skada och afbräck, som Ni, från urminnes tider kände, tappre
österbottningar, honom tillfoga kan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
