Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kapitlet. Händelserna under våren 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från några af fienden besatta socknar anlände deputationer
till grefve Klingspor med underrättelsen att 2,000 bönder voro redo
att till konungens och fäderneslandets försvar gripa till vapen.
De erbjödo sig att förstöra vägar och broar i ryssarnas rygg för
att såmedelst afskära fiendens återtåg. Bönderna önskade blott
få kännedom om, när tiden därtill vore gynnsam, och ärnade göra
gemensam sak med armén. Men Klingspor förstod dock ej att
draga nytta af befolkningens lojala känslor. Han klappade
deputationer medlemmar på axeln sägande: »När jag behöfver Edert
bistånd, skall jag väl kalla på Eder». Likväl stannade det endast
vid de tomma orden; Klingspor begagnade sig ej af den erbjudna
hjälpen.
En vid tillfället närvarande person gör härom följande
anmärkning: »Detta bevisar, att Klingspor icke hade något allvar
med den anmaning han utgaf den 1 maj, och att han icke hade
för afsikt att begagna alla de utvägar honom blefvo erbjudna.
Tillika visar det, af hvilken anda folket lifvades, och huru många
medel till landets försvar en redlig befälhafvare kunnat påräkna.»
Men i trots af Klingspors oförmåga att draga nytta af nämnda
fördelar, spred bonderesningen sig och blef en verksam faktor i
krigets vidare utveckling.
Ryssarna, hvilka hittills ej rönt något egentligt motstånd från
befolkningens sida, begynna härefter beklaga sig öfver de
förändrade förhållandena. Sålunda inrapporterar Buxhœvden till
kejsaren, att Tutschkoff nödgades retirera från Kalajoki till Lochteå,
därför »att de finska trosskuskarna gjort myteri och lämnat
fororna åt sitt öde. Likaså hade invånarna i Gamlakarleby gripit
till vapen, med yxor huggit in på den ryska vakten och
bemäktigat sig 53 gevär. Tutschkoff hade därför befallt generallöjtnant
Rajeffski att från Vasa tåga till Gamlakarleby för att tvinga
invånarna därstädes till lydnad, samt att under vägen, för samma
ändamål, lämna ett par kompanier i Nykarleby.»
Äfven markis Paulucci anför åtskilliga fall, som bevisa
allmogens fientliga förhållande till ryssarna. Markisen var en italienare
i rysk tjänst, utsänd från S:t Petersburg till norra Finland för att
taga reda på Tutschkoffs ställning, men i anledning af
befolkningens hotande sinnesstämning lyckades han ej framkomma till
generalens hufvudkvarter, utan måste vända om på vägen. I sin
berättelse utbrister han slutligen: »Af hvad jag för Eders Excellens
framställt torde synas, att upploppet organiserats i trakten omkring
vår position, hvilken, på samma gång den skyddar fienden vid
alla anfall, fullkomligt förlamar våra rörelser och, jag tror mig
våga påstå det, gör vår ställning högst osäker».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
