Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänare. I slutet af oktober lämnade Aminoff, efter väl förrättadt
värf, Åland och begaf sig till Stockholm. Några dagar senare
återvände äfven konungen till sin hufvudstad.
I S:t Petersburg uppväckte emellertid stilleståndet stort
missnöjd mot Buxhœvden. Underrättelsen om öfverenskommelsen
anlände samtidigt med Tutschkoffs meddelande om Sandels
återtåg från Toivala. Man ansåg, att hufvudändamålet med
vapenhvilan härigenom hade vunnits den förutan, och att det numera
endast var svenskarna, hvilka kunde tillgodogöra sig fördelarna
af densamma.
Kejsaren själf var vid denna tid bortrest till konferensen i
Erfurt och hade under sin frånvaro befullmäktigat
minister-kommittén att handla i sådana fall, som ej tålde uppskof. Att
Buxhœvdens afundsmän och fiender, af hvilka det fanns många bland
de högststående i S:t Petersburg, begagnade sig af detta tillfälle,
var en själffallen sak. Det gällde nu att nedsätta honom i kejsarens
ögon, och därtill var vapenhvilan en god trumf i deras händer.
Särskildt uppväckte underrättelsen missnöje bland
diplomaterna, ty desse befarade möjliga konflikter med Rysslands allierade.
Danska sändebudet Blome dröjde ej heller att afsända en depesch
till utrikesministern Bernstorff, hvari han med starka ord
klandrade Buxhœvdens tillvägagående. I sin skrifvelse (dat. 30
september) omnämner han först, att general Buxhœvden anhållit om
instruktioner i anledning af ett anbud från Klingspors sida om
stillestånd, och att ryska minister-kommittén till svar därpå
uppmanat generalen att ej lyssna till förslaget, utan energiskt fortsätta
med krigsoperationerna. »En i natt anländ kurir», fortsätter Blome,
»meddelar att öfvergeneralen ej åtlydt befallningen, utan att han
fullföljt sitt beslut. Grefve Soltykoff försäkrar mig att H. Majestät
kejsaren kommer att blifva mycket missnöjd, och ej skall
stadfästa öfverenskommelsen. Huru det än månne blifva, äro
fientligheterna dock för närvarande afbrutna, af hvilken omständighet
våra motståndare enbart draga fördel, särskildt nu, då de befinna
sig inneslutna från alla sidor och deras ställning i högsta grad är
betänklig. Jag saknar ord att för Eders Ex. uttrycka de känslor,
jag erfar vid anblicken af huruledes de mest viktiga
angelägenheter, — såväl de gemensamma som de, hvilka särskildt röra mitt
fädernesland — ställes i beroende af dumheten, okunnigheten och
klenmodigheten hos en man sådan som Buvhœvden.» o. s. v.
Rysslands rikskansler, grefve Rumjantzoff, utgöt äfven i en
skrifvelse till kejsaren sin förtrytelse öfver det timade. »Såvida
grefve Buxhœvden», skrifver rikskanslern bland annat, »velat egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
