Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minsta uppmärksamhet åt den omständigheten, att kriget, som ( vi
nu föra, är ett allianskrig, skulle han ej tillåtit sig att föreslå Eders
Maj: t en vapenhvila och ännu mindre att på eget bevåg, utan att
invänta tillstånd därtill, afsluta en sådan.» Efter att sedermera
hafva påpekat de förmåner, hvilka stilleståndet erbjuder åt
»spillrorna af den försvagade svenska hären», framhåller han, att denna
nu blir räddad från säker undergång, hvaremot den kejserliga
arméns operationer omintetgjorts. Slutligen framhåller
Rumjantzoff relationerna till Frankrike och Danmark och finner då att
stilleståndet leder Ryssland i en svår ställning till nämnda
allierade makter, hvilka ju hafva fullt skäl att beklaga sig, och att
Danmark härigenom får anledning att förbereda och afsluta en
separat fred. Sist yttrar Rumjantzoff, att kejsaren, enligt hans
åsikt enträget borde fasthålla vid förbundet med Danmark.[1]
Krigsministern, den allsmäktige grefve Araktschejeff,
sammankallade utan dröjsmål minister-kommittén och inbjöd general
Rogdan von Knorring, — en af Buxhœvdens förnämsta
motståndare — att taga del i öfverläggningarna. Nämnda general hade
i egenskap af general-kvartermästare deltagit i 1788—1790 års
krig och gällde därför att vara kännare i krigsfrågor rörande
Finland. Kommittén enades om att i kejsarens namn gifva
Buxhœvden befallning »att ofördröjligen uppsäga stilleståndet och
godtgöra det därigenom förorsakade uppehållet i operationerna genom
en hastig rörelse af Tutschkoffs kår». Tillika beslöts att förstärka
trupperna i Finland med två gardesbataljoner under grefve
Stroganoffs befäl, hvilka sändes till Willmanstrand, och tre
garnisonsbataljoner under befäl af generalmajor Anikejeff, som skulle tåga
till Lovisa.
Buxhœvden gaf dock ännu ej vika, utan skref en utförlig
rapport, hvari han yttermera utvecklade alla sina skäl och
förmånerna af vapenhvilan. Dessutom afreste öfverste Gaverdoffski
till S:t Petersburg med muntliga upplysningar om läget i Finland.
Vid Öfverstens ankomst till hufvudstaden var kejsaren ännu ej
återkommen från Erfurt, hvarför afgörandet af dessa
angelägenheter fortfarande låg inom minister-kommitténs maktbefogenhet.
Danska sändebudet rörde nu upp himmel och jord, och
enligt hans egen uppfattning blef stilleståndet till stor del på grund
af hans energiska uppträdande afbrutet; kurirer afsändes den 18:e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
