Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befann sig vid denna tidpunkt i ett högst bedröfligt tillstånd,
hvarom en deltagare antecknat följande: »Någonting bedröfligare,
än den bild finska hären nu framställde, låter svårligen tänka sig.
Munderingarna redan förut dåliga, voro alldeles förbrukade. I
trasiga kläder och med nakna fötter skulle vi börja ett nytt
vinterfälttåg inom polarcirkeln. Äfven provianten var slut; inga
transporter kunde verkställas på de bottenlösa vägarna. Soldaten,
utmärglad af vakor och ansträngningar, dignade af trötthet och fyllde
hoptals lasaretten, där det fattades både läkare och medikamenter;
med ett ord ställningen var ryslig och förtviflad.»
Under dylika förhållanden kunde man själffallet ej hoppas
på några som helst framgångar.
Då Klercker erfor att fientligheterna ånyo vidtagit emot
Sandels, dröjde han några dagar i väntan på att äfven han skulle
erhålla uppsägning, men då intet hördes af, beslöt han att själf
taga initiativet till stilleståndets upphäfvande. Den af honom
utsända adjutanten mötte emellertid en rysk parlamentär,
medförande samma budskap från Kamenski.
Striderna skulle sålunda åter vidtaga längs hela linjen. Men
Klercker såg nu, likasom Klingspor förr, allt i en öfverdrifven
skala. Allt var visserligen bedröfligt, men i Klerckers ögon blefvo
skuggorna ännu mörkare, än de i själfva verket voro. Ryssarnas
ofantliga makt blef äfven för honom ett oöfvervinneligt fantom,
och hvarje liten kosackhop växte i hans fantasi till starka
regementen. Skulle Klercker skaffat sig bättre kunskapare, hade dessa
kunnat underrätta honom om att förhållandena inom ryska hären
ej voro stort bättre än inom hans egen. Fiendens proviant var
äfven i det närmaste förbrukad. I det glest befolkade landet kunde
intet erhållas. Förbindelserna med de sydligare delarna voro, på
grund afvägalaget, nästan omöjliga att underhålla, och sjukdomar
härjade leden skoningslöst.
Klercker befarade emellertid att ryssarna skulle få framgång
på vår vänstra flank, tillbakakasta Sandels och sålunda hota
hufvudarméns återtåg mot Uleåborg. I betraktande häraf ansåg han
att Himango borde öfvergifvas och att man utan dröjsmål borde
tåga norrut. Sålunda lämnade han utan svärdslag sin fasta
position, och armén begynte längs kustvägen draga sig mot Uleåborg.
Återtåget gick först till Kalajoki. Här erhöll Klercker
underrättelsen om striden vid Virta bro den 27 oktober. Emedan han
fortfarande fruktade att blifva afskuren, lämnade han efter en
kort strid äfven nämnda ort och tillsände Sandels samtidigt
yttermera förstärkningar. Det var nu som Östgöta lifgrenadiererna
afgingo till Salahmi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
