Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordningar för den äfventyrliga expeditionen. Intet syntes vara
omöjligt för denne man; då det gällde att uppfylla monarkens
vilja, måste alla svårigheter undanrödjas. Då äfven Barclay de
Tolly gjorde invändningar, framhållande de med företaget förenade
vanskligheterna, skref Araktschejeff till honom: »Jag skulle önska
att för denna gång icke vara minister utan i edert ställe, ty det
finnes många ministrar, men öfvergången af Kvarken förbehåller
försynen endast Barclay de Tolly». För Schuvaloff åter, som
särskildt beklagade sig öfver bristen på lifsförnödenheter och
omöjligheten att tränga fram öfver de mångtaliga, strida älfvarna i
Västerbotten, förklarade Araktschejeff, att »för 4—5 tusen man
kunde man nog alltid få födoämnen hvar som helst, och
man borde ej på förhand oroa sig för traktens svårigheter
utan först undersöka dess beskaffenhet». Endast Bagration,
som var utsedd att tåga öfver Ålands haf, gjorde ej några
invändningar.
Hade nu ryssarna erhållit en ledare, för hvilken det ej
tycktes existera några hinder, gaf den svenska generalen på
Åland ej efter i nämnda afseende, ty där återfinna vi nu
v. Döbeln, som efter sitt tillfrisknande blifvit utsedd att
öfvertaga befälet på ögruppen. Äfven han fordrade ögonblicklig
lydnad. »Om jag beder någon af eder», yttrade han en gång till
sina adjutanter, »vända upp och ned på huset därborta, så svaras
ej, det är omöjligt, utan man går åstad och försöker med alla
krafter, först se’n det skett, inberättas omöjligheten.»
Döbeln hade beslutit göra allt hvad han kunde för att hindra
fiendens framträngande öfver Åland. Då han på genomresa till
ögruppen passerade Stockholm och därstädes uppvaktade Gustaf
Adolf, hade konungen, på tal om krigets olyckliga gång, bland
annat yttrat:
»Åh, Gud hjälper mig väl, general von Döbeln.»
»Det gör han nog», inföll Döbeln, »blott vi först själfva vilja
hjälpa oss.»
Konungen förebrådde då vänligen Döbeln för hans misstro
till Guds makt och vilja, samt uppmanade honom att läsa Jungs
 |
Grefve A. A. Araktschejeff. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
