Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallningar, är jag likväl pliktig att erkänna mina brister, och därför,
om det behagar Eder, Allernådigste Kejsare, att oundvikligen
fordra planens verkställande, vågar jag allerunderdånigst bedja
om mitt Allernådigste entledigande ifrån tjänsten.»
Detta Knorrings uppriktiga medgifvande af sin oförmåga att
verkställa kejsarens önskan, förmådde Alexander att afsända grefve
Araktschejeff till krigsskådeplatsen, med befallning att utan
dröjsmål fullfölja fälttågsplanen. Denne man, som nu sändes att
öfvertaga ledningen af krigsoperationerna i Finland, var en af tidens
märkligaste personer i Ryssland. Hans karaktärsegenskaper voro
af den art, att hvarken af samtid eller eftervärld ännu aldrig fällts
något fördelaktigt yttrande om honom, men väl är hans minne
förbundet med bittert hat och förbannelser. Att denne
frånstötande personlighet i så hög grad lyckades förvärfva och bibehålla
den rättänkande och högsinte kejsar Alexanders förtroende och
gunst, förblir en svårlöst gåta. Enda antagliga förklaring härpå
kan man söka i den sällsynta hängifvenhet för sin monark, den
blinda lydnad och ovanliga arbetsförmåga, som Araktschejeff
förstod att lägga i dagen. Dessa egenskaper fängslade kejsaren, som ej
var tillräckligt skarpsynt att genomtränga skalet och bakom delta
upptäcka mannens verkliga natur.
Grefve Alexej Andrejewitsch Araktschejeff, född 1769, blef
redan vid 29 års ålder generallöjtnant och inspektör för allt
artilleri och år 1806 krigsminister. I några drabbningar hade han
aldrig deltagit och ansågs allmänt för feg. »Hans segrar voro
upptecknade på soldaternas ryggar», yttrar en rysk författare, och
tillägger: »Sina fiender mötte han först då de redan voro slagna
i bojor; de voro på förhand besegrade». Hatad och fruktad af
alla, utvecklade han en gränslös grymhet, hvarom traditionerna
ännu fortlefva hos det ryska folket.
Äfven på finska krigets gång hade Araktschejeff utan tvifvel
ett märkbart inflytande; ty i egenskap af krigsminister ledde han
i stort sedt hufvudriktningen af operationerna, och af honom voro
dessutom alla förstärkningar samt bevillningen af de för krigföringen
nödiga medlen beroende. I många af de förordningar och påbud,
dem kejsaren under pågående krig utgaf, spåras Araktschejeffs
inflytande, och slutligen blef han nu för en tid ställd såsom chef
öfver själfva hufvudbefalhafvaren i Finland.
Den 4 mars anlände Araktschejeff till Åbo; först dagen förut
hade Barclay de Tolly och Schuvaloff afrest därifrån till sina
trupper i norra Finland. Araktschejeff tog genast energiskt uti
med förberedelserna för uppfyllandet af kejsarens befallning. Alla
Knorrings invändningar tillbakavisade han och vidtog erforderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
