Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och örnen sina vingar spände,
Och emot Auras fagra strand
Den vilda horder hejdlöst sände
Med plundringar och mord- och brand.
Dock, än var Lejonet ej mattadt,
Det höjde ramarne och slog,
Och örnen, som ren bytet fattat,
Med blygsel sig tillbaka drog!
Och ännu sträckte sina händer
Utöfver hafvets salta våg
Emot hvarann’ de syskonländer *
Med lika varm och helig håg!
Och ännu, som i fordom-timma,
Kring hela verldens vida rund
Gick deras äras sol att glimma
På namnen Högland och Svensksund.
Och Siikajoki, Valkiala
Om forntids kraft ett vittne bar,
Hvarom än häfdens röst skall tala
Så länge nordens pol står qvar!
Men — gråt, o gråt, mitt svenska hjeri
Dölj icke mer din bittra sorg,
Då — dag af nesa och af smärta —
I örnens klor föll Sveaborg!
Då neslig statskonst fällde glafven
På Auras sorgsna hjessa ned,
Då Svea fruktlöst öfver hafven
I suckar talde hvad hon led!––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
