Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Mera lögnväv - Lethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grubblade jag på saken och började slutligen att tro själv
det var så; deras lögn tryckte sig på mig, och jag
ville beröva mig livet. Då råkade jag en läkare och
beklagade mig för honom. – Han skrattade gott, icke
elakt, och svarade: Ja, men du har ju fyra barn
med henne! – Men de kan ju inte vara mina!
– Men de äro dina, och ingen människa har betvivlat.
– Hur kan de då, betvivla att jag är man? – Ja,
ser du, det får du fråga dem, de åsnorna! – Emellertid
hade lögnen dessa följder: jag, fadren, förlorade
intresset, så att jag icke ville offra mig för barnen och
modren; av fruktan att förlora förståndet skiljde jag
mig, och för att få upprättelse gifte jag om mig och
fick nya barn. Mina fiender, som dock erkände
barnen vara mina, fortforo med den gamla
lögntraditionen: Han är inte man! – Men barnen då? Dem talte
man icke om. – Efter tjugufem år råkade jag som
änkling min första kvinna. Hon beklagade sitt och
barnens grymma öde. Jag frågade bara: Hur kunde
du sprida ut att jag icke var man? – Har jag?
svarade hon. – Minns du inte det? – Jaså, ja, jag var
väl ond på dig då!
»Jag var väl ond på dig!» Men det orimliga i
ryktet, självmotsägelsen, den insågs aldrig av mina
fiender, ty hatet gjorde dem blinda och dumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
