Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Lethe - Nemesis humana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra livet. Jag läste häromdagen om en man som
skulle till att dö; i stället för att se sitt liv defilera, som
vanligt är, upplöste sig hela hans förflutna i ett töcken,
där minnet slocknade, all bitterhet och sorg försvann,
men däremot togo alla hans gäckade förhoppningar
verklighet; han kände sig älskad av sin hustru, som
varit kallsinnig mot honom, och han tackade henne
för all ömhet (som hon aldrig visat); barnen som
övergivit honom skymfligt, återsåg han nu i
glansdagar, och »de små stegen» på salsgolvet, så
karaktäristiska i ett lyckligt hem, hörde han nu med ett
soligt leende; den svarta höstdagen ute blev till vår,
små flickor räckte honom rosor att kyssa, emedan
därigenom deras värde skulle ökas; slutligen såg han sig
och familjen i en berså, där de skulle dricka kaffe ur
sachsiska koppar och doppa gula saffransflätor... Så
somnade han. Det var en vacker död och värd att
önska; det var paradiset. Ur de gamles Lethe drack
man ju glömska av utståndet ont innan man beträdde
de Elyseiska fälten. Om så väl vore! Ty att medsläpa
i minnet all orenlighet kan ju icke vara fördelaktigt
för ett nytt liv i renhet. Det finnes sjukdomar, i
vilka man förlorar minnet! Måtte döden vara en sådan
sjukdom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
