Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Den lagbundna tanken - Credo quia (etsi) absurdum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dina sympatier. Men i din ungdoms omogenhet
tänker du inte alls; du dräglar ännu; allt vad andra
trattat i dig, ger du över, och när du önskar, tror
du att du tänker. Att tänka fritt är för övrigt en
självmotsägelse, ty tanken går efter lagar, liksom
ljudet och ljuset, liksom den kemiska föreningen.
Tanken är bunden, lagbunden, så att om du säger: Det
finns ingen Gud, så är detta icke tänkt; ty »icke
finnes» och »Gud» äro två begrepp som sakna affinitet,
som icke kunna sammanställas, följaktligen är en
orimlighet, ett ologiskt förvirrat sinnes sekret eller exkret.
Om du däremot säger »det finns ingen Gud för mig!»
så ligger något sannolikt i det, men det skulle du
skämmas tala om, ty det betyder bara, att du är en
gudlös hund, en pervers äffling, en samvetslös
bedragare och tjuv, som mänskor fly, och som borde
bevakas av detektiver. Lyckligtvis är gudlösheten en
tvångsföreställning pålagd som straff på alla
högfärdiga dumhuven, och när »fritänkaren» en dag
upptäcker hur dum han är, då är han befriad, och det
är en nåd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
