- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
642

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Undine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du skall veta, min allrakäraste, att det i
elementen (vatten, eld, luft, jord) finnas väsen, som likna
er (människobarn), men vilka sällan låta sig ses av
er... Vi skulle egentligen ha det bättre än ni
människor – ty vi kalla oss också människor som vi ock
äro det i seder och i anseende till kroppen; men
det är något som fattas oss. Vi och våra likar i de
andra elementen, vi upplösas i stoft och förintas till
ande och kropp, så att inte ett spår blir kvar; och
när ni andra vakna till ett högre renare liv, stanna
vi där sand och eld och vind och våg bli kvar.
Därför äga vi ingen själ; elementet rörer oss, lyder oss
ofta, så länge vi leva, förintar oss när vi dö, och vi
äro lustiga utan att någonsin gräma oss, likasom
näktergalar och guldfiskar och andra naturens vackra
barn. Men allt vill högre än där det står. Stå ville
min fader, som var en mäktig vattenfurste, att hans
enda dotter skulle bli delaktig av en själ, måste hon
även utstå mycket lidande hos de besjälade
människorna. Nun bin ich beseelt, Dir dank ich die
Seele, o Du unaussprechlich Geliebter, wenn Du mich
nicht mein ganzes Leben hindurch elend machst. Denn
was soll aus mir werden, wenn Du mich scheuest und
mich verstössest? – – – Ich tauche mich in diesen
Bach, der mein Oheim ist... und wie Er mich
herführte zu den Fischern, mich leichtes und lachendes
Kind, wird Er mich auch wieder heimführen zu den
Eltern, mich beseelte, liebende, leidende
Frau!
»

Lilla Undine stannar och blir olycklig, och så
går hon i sjön.

»Und über den Rand der Barke schwand sie
hinaus. Stieg sie hinüber in die Flut, verströmte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free